"Sakkunnigt ­inlägg i debatten"

Kan religion ­sägas utgöra en del av mänsklig­hetens väsen? En troende skulle besvara den frågande jakande, men går det att belägga antropologiskt, evolutionärt, arkeologiskt? Vad är svaret på frågan om religionernas uppkomst ur ett evolutionspsykologiskt perspektiv?

Evolutionspsykologen och ­antropologen Robin Dunbar, professor emeritus verksam vid universitetet i Oxford, antar en ambitiös utmaning i boken Om religionernas uppkomst i det att han söker svaret på varför människan är religiös. Han konstaterar att religionerna är universella till sin karaktär, i den meningen att alla samhällen och kulturer så långt forskningen kan bedöma har skapat någon form av religion.

Han konstaterar också att religionerna har överlevt trots människans utveckling och den moderna tidens sekularisering – så religion måste därmed enligt ­honom svara mot ett djupare ­behov hos mänskligheten.

Boken utkom i originalutgåva 2022 och är översatt till svenska av Lisa Sjösten och utgiven i Sverige av förlaget Fri tanke. Det är ett spännande förlag med en vittomspännande utgivning, men med det sammanhängande syftet att vara ”en arena för vetenskap, filosofi och idédebatt” och verka ”för bildning och demokrati genom att lyfta fram viktiga natur- och samhällsvetenskapliga frågor i upplysningens anda”.

Det är i sanning en ­kulturell och demokratisk gärning att översätta och ge ut böcker av internationella forskare och författare, även om läsargruppen alltid kommer att vara ganska smal. Då är det bra att litteraturen, som i det här fallet, har ett populärt anslag.

Dunbar argumenterar för att religionen verkar som en sammanhållande kraft för ett samhälle, och att det därför på kollektivnivå kan visa sig vara fördelaktigt för en grupps överlevnad. Dunbar för ett ­mycket ­intressant resonemang om gruppers storlek som en avgörande faktor för sammanhållning och överlevnad. Det är en teori Dunbar fört fram även tidigare, känd som ”Dunbar’s number”, och går ut på att grupper om maximalt 150 personer är de mest framgångsrika historiskt och evolutionärt.

Han har tidigare använt sig av denna teori i forskning gällande vänskapsrelationer, och nu vill han leda i bevis att detsamma gäller gruppers religiösa sammanhållning. Inte utan poänger!

Boken spänner över vida forskningsfält och Dunbar gör ett grundligt arbete, vilket stundtals gör texten något svårgenomtränglig. Men den läsare som är måttligt intresserad av diagram över primaters hjärnstorlek i relation till det heliga talet 150 kan med fördel hoppa över det och till exempel fördjupa sig i kapitlet om Det mystiska perspektivet. Dunbar skriver att ”denna komponent är religionens drivkraft och färgar därmed allt som kommer ur denna upplevelse i form av religion”.

Eller kapitlet Varför det kan vara bra för oss att tro. Där driver han tydligast sin tes att religion inte enbart ska ses som en ”maladaptiv biprodukt av psykologiska mekanismer”, utan att religion och utövandet av religion har komponenter som ger evolutionära fördelar för en grupp.

Ett viktigt och sakkunnigt ­inlägg, inte minst i den svenska debatten om religionens roll i samhället och förekomst i offentligheten.

Judith Fagrell