Så kan Svenska kyrkan bjuda in de unga vuxna

I dag har Svenska kyrkan mycket lite att ­erbjuda människor åren efter tonårstiden. Detta trots att det är just i åldern från 18 till 25 som människor formar sin vuxna identitet. Det är som om kyrkan fortfarande arbetar med föreställningen att människor gifter sig och får barn när de fyller 20. Men i dag är avståndet mellan konfirmation och den ålder då man kan ta sina barn till babysången ofta femton år eller mer. Och som Fanny Willman påpekade i KT 3/10 finns det inga sammanhang alls i kyrkan för unga vuxna utan barn. Kyrkan lämnar walk-over i den mest formativa perioden i människor liv.

Så vad borde vi göra? Forskning och ­erfarenhet tyder på att den form som passar denna åldersgrupp bäst i dag är kurser. Unga människor lägger gärna tid och ­energi på sådant som de uppfattar de får nytta av, i sin utbildning och när man ­söker jobb. Det är också en tid i livet då man ­söker sin väg och sin identitet. Men i denna ålder är de unga mera självständiga än under tonårstiden och samma innehåll passar inte alla.

Därför föreslår jag en modell för ”Konfa 2” som bygger på fyra inriktningar, som täcker in de vanligaste sätten vuxna människor närmar sig och fördjupar kristen tro.

• Kreativitet – med fokus på konst, ­musik och poesi.
• Intellektuella frågor – apologetik, filosofi och teologi.
• Mystik – meditation, retreat och pilgrimsvandring.
• Aktivism – socialt arbete och rätt­visefrågor.

Bäst skulle detta fungera om kyrkan tog fram ett upplägg som kunde marknads­föras nationellt men genomföras regionalt. Dessa kurser behöver lite större uppsamlingsområde än pastoratsnivån för att skapa stora och attraktiva grupper. Kurserna kunde administreras från stiftsnivån. Att samma koncept skulle finnas överallt skulle också underlätta den bibehållna kontakten när de unga flyttar till studieorten.

Ett rimligt upplägg vore ett antal helgträffar under ett år. Undervisningen skulle skilja sig åt för de olika grupperna, men man skulle ha gemensamt umgänge och gemensamma gudstjänster. Kompetensen för att undervisa sådana kurser finns redan bland anställda i församlingarna, men tid behöver frigöras för att satsa på detta. Initialt behövs konkreta satsningar för att få i gång det hela, men på sikt handlar det om att prioritera dessa arbetsuppgifter som en del av kyrkans vanliga arbete.

Det handlar om att ge unga människor ett sammanhang för att utveckla en vuxen tro. Men lika viktigt är kringeffekterna. Kyrkans anställda skulle lära sig formulera tro för personer i denna ålder, på samma sätt som vi i dag är bra på att möta tonåringar. Nya kreativa uttryck och teologiska perspektiv skulle växa fram. Denna ålder är inte bara avgörande för personerna själva – för kyrkan skulle dessa kurser vara värdefulla kontaktytor mot framtidens värld, eftersom unga i den åldern är väldigt medvetna om de förändringar som samhället går igenom.

Det är viktigt att dessa kurser verkligen skulle ge de unga en användbar kompetens. Följaktligen skulle kyrkan själv vara först med att ge uppgifter i församlingen till de ungdomar som gått igenom dessa utbildningar. Därmed skulle denna satsning knyta an till en annan av kyrkans stora förändringsprocesser som alla vet behövs men som ändå går trögt: förflyttning av ansvar och uppgifter åt ideella. Dessa unga skulle kunna bli resurser i kyrkans musikarbete, i undervisning av barn, unga och vuxna. De skulle kunna leda andakter och bidra i det diakonala arbetet. Självklart skulle de som gått igenom undervisningen kunna medverka som ledare i utbildningen efterföljande år.

Alla fyra kurser skulle knytas till gudstjänsten, kyrkans centrum, och ge verktyg och insikter i hur gudstjänsten bildar ryggraden i ett kristet liv. Men ambitionsnivån bör vara högre: kurserna blir platser där nya psalmer skrivs, liturgisk förnyelse äger rum, det teologiska språket utvecklas och där grupper i samhället kyrkan nu har svårt att nå lyfts fram.

Det finns i dag ett växande intresse för kyrka och tro, inte minst bland unga. Svenska kyrkan måste ta sitt ansvar, bjuda in och erbjuda vägledning. Jag är övertygad om att det skulle visa sig att denna grupp har minst lika mycket att ge kyrkan som kyrkan kan erbjuda dem.

Patrik Hagman,
teolog och författare