Var finns försoning och förlåtelse när drevet går?

Hanna Soldal gästledarskribent
Förlåtelse

"Framför mig ser jag en frontalkrock mellan två världar. En som präglas av försoning och förlåtelse. En annan där det är viktigare att manifestera vad som anses vara rätt och fel, där människor kan behöva offras på vägen", skriver Hanna Soldal i ledare om drevet på sociala medier och förlåtelse. Foto: TT  

Det finns flera tragiska exempel på vad drev i sociala medier kan leda till. Vi behöver lära oss att leva med och lära av misstag, i stället för att förenkla och fördöma. Hopp och försoning måste bli ledord.

Något av det bästa med att vara kristen är möjligheten att få bekänna sina synder och be om förlåtelse. Det kan vara tufft att erkänna vad man har gjort fel. Samtidigt vet vi att prästen alltid kommer att lyfta sin hand, se på oss och säga att vi är förlåtna. I längden tror jag att den vetskapen gör oss till bättre och mer ärliga människor.

Men vad hade skett om prästen i stället sade ”Nej, den ursäkten duger inte. Det du har gjort är oförlåtligt”? Hur hade det känts om resten av församlingen stämde in och sade att du inte var värdig att förlåtas?

Jag gissar att det är så det kan kännas att drabbas av drev på sociala medier.

I december 2022 läser jag på Facebook att Pella Thiel har tilldelats Martin Luther King-priset för sitt arbete ”... för skapelsen och livets förutsättning på vår planet”. Hon har under flera år arbetat för att göra storskalig miljöförstörelse, ekocid till ett internationellt brott.

Martin Luther King-priset delas ut av Sveriges kristna råd, Kristna fredsrörelsen och Equmeniakyrkan. De skriver att ”ett pris i Martin Luther Kings anda är ett sätt att fira hans arv för hopp och försoning”.

Men så läser jag ett annat Facebook-inlägg där en person ur priskommittén meddelar att hen inte längre ställer sig bakom årets pristagare. Detta med anledning av information som har framkommit om att pristagaren några år tidigare låtit en höger­extrem Youtube-kanal filma vid en lokal omställningsfestival och själv medverkat i filmklippet.

Det överfyllda kommentarsfältet länkar vidare till debattinlägg och andra Facebook-trådar som diskuterar frågan. Ett ­inlägg har över 200 kommentarer.

Flera av kommentarerna har en ton som är hård och oförsonlig. Vissa beskriver Thiels handlingar som oförlåtliga. Andra hävdar att hon inte har bett om ursäkt på rätt sätt. Men vilken typ av ursäkt duger egentligen när den man ber om ursäkt redan har bestämt sig för att det man har gjort är oförlåtligt?

Där finns direkta personpåhopp och det hela liknar ett drev. När enstaka personer ifrågasätter samtalstonen och sanningshalten i somliga påståenden blir de ifrågasatta och till och med hotade.

Merparten av de som har kommenterat är överens om att Pella Thiel inte förtjänar priset, att kommittén borde dra tillbaka det och att hon själv borde tacka nej till det.

Att Martin Luther King-priset delas ut av kristna organisationer får de som kommenterar att dra paralleller till förtryck från kyrkor mot utsatta grupper historiskt. När det visar sig att Kristna fredsrörelsen inte längre står bakom priset applåderas detta. Samtidigt väljer Equmeniakyrkan och Sveriges kristna råd att inte dra tillbaka sitt stöd, trots kännedom om samröret med Youtube-kanalen.

En av kritikerna skriver att hen har kontaktat en tidigare ärkebiskop i Svenska kyrkan för att söka medhåll. Ärkebiskopen har dock svarat att hen försöker praktisera de lärdomar om försoning och förlåtelse som hen fått med sig från sina möten med Desmond Tutu. Personen i kommentarsfältet skriver att hen efter detta hoppas slippa ha någon form av samröre med den tidigare ärkebiskopen.

I ett öppet brev till Equmeniakyrkan och Sveriges kristna råd, som publiceras i FemPers den 11 januari, skriver 164 personer under på att ”… kyrkliga krafter bidrar till den samhällsutveckling som normaliserar rasism och diskriminering.”

Priskommittén svarar att de känner till kritiken, men att de fortfarande tänker dela ut priset till Thiel. De skriver att kampen mot strukturellt förtryck kan genomföras på olika sätt.

Framför mig ser jag en frontalkrock mellan två världar. En som präglas av försoning och förlåtelse. En annan där det är viktigare att manifestera vad som anses vara rätt och fel, där människor kan behöva offras på vägen.

”Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det”, sjunger Markus Krune­gård. Som samhälle behöver vi lära oss att leva med misstagen. Och lära av dem, i stället för att förenkla och fördöma. Vi måste röra oss bort från det tvärsäkra och mot förlåtelsen. Det finns flera tragiska exempel på vad drev i sociala medier kan leda till.

Martin Luther King-priset är tänkt att fira hans arv för hopp och försoning. Ska vi klara av de samhällsutmaningar som vi står inför i dag måste de orden få bli ledord som präglar debatten.

Hanna Soldal, 
etnobotaniker och deltagare på Svenska kyrkans skribentskola

Prenumerera på Nyhetsbrev

1 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Jonas Ahlsson
Tack Hanna för kloka ord!