Värna de värden som hackare inte kan komma åt

Den initiala chocken av cyberattacken på Svenska kyrkans it-system är förbi och mycket är återställt. Så nu är tid att reflektera över varför attacken skedde. Vilka var Blackcats intentioner med att attackera Svenska kyrkan? Vilken bild av Svenska kyrkan bar de på då de tänkte att vi var ett attraktivt mål att hacka, utpressa och därmed skada? Själva attacken är som hämtad ur en film, så det är lätt att börja fantisera om scener med mörka rum, blinkande datorer och tysta sammanbitna hackare. Men uppfyllde de sitt mål med attacken? Blev utfallet som de önskade?

När jag ser den nya katastroffilmen Leave the world behind dras mina tankar också till cyberattacken. Filmen skildrar samhällets totala kollaps, att apokalypsen sker här och nu. Det drabbar människorna på alla plan. Starkast är det när den kvinnliga huvudrollen, som spelas av Julia Roberts, stint tittar in i kameran och säger ”I hate people”. Julia Roberts karaktär är reklamaren som har mist sin tillit till män­niskor. Var det möjligen Blackcats motivation? Att människor skulle sluta mötas och tappa tilltron till varandra? För om det var deras intention så misslyckades de totalt.

När Coop utsattes för en ransomware-­attack i december 2022 var hacker­gruppens intention tydlig. Företagets kärnverksamhet fick stänga ner, butiker kunde inte hålla öppet, pengaflödet ströps och vinsten uteblev. Företaget blev skadat och förlusten stor.

Men lyckades Blackcat ­förstöra Svenska kyrkans kärnverksamhet? ­Hindrade cyberattacken oss från att ­utföra vår grundläggande uppgift? Påverkade ­cyberattacken oss så mycket att män­niskor inte kom till tro på Kristus, inte levde i tro? Medförde attacken att församlingar inte skapade kristna fördjupade ­gemenskaper?

Nej, så påverkade cyberattacken inte oss. Vi firade jul på sedvanligt vis, vi ringde in det nya året med bön och gudstjänst såsom vi brukar och vi fortsatte att samla människor till gemenskap med varandra och med Gud.

Syftet med Svenska kyrkans verksamhet är att Guds rike ska utbredas och skapelsen återupprättas och det arbetade församlingarna för även under attacken (liksom under coronapandemin). Därför var hackergruppens attack helt meningslös.

Svenska kyrkan är inget företag, även om vi har företag i vårt hägn. Vårt uppdrag bygger inte på vinstoptimering utan på relation. Relation mellan människor och relation med Gud och den relationen påverkas inte av vad som händer i våra administrativa system. Systemen är till för att underlätta vårt arbete och nödvändiga för ordning och kontinuitet, men de påverkar inte våra relationer. Därför var faktiskt Blackcat ute i ogjort ärende. Ett onödigt besvär.

Cyberattacken har vållat väldigt mycket stök och bekymmer och det är förståeligt att tidigare gästledarskribent Fanny Willman vill ha en oberoende utredning. Vi har nog alla längtat efter den dag då systemen är i gång igen. Församlingarnas och kansliernas administratörer och it-tekniker har fått slita ont med att lösa alla tänkbara och oförväntade problem som dykt upp. En eloge till alla er.

Det svåraste med cyberattacken var att den utmanade oss i vår kommunikation. Hur skulle vi kommunicera med församlingsborna när vi inte hade tillgång till vår hemsida och våra vanliga kanaler?

Jag befinner mig i en ”Framtiden bor hos oss”-kontext och i min vardag sker alltid mycket av kommunikationen med församlingsbor genom personliga kontakter. Man ringer och frågar om gudstjänsttider och man berättar för varandra, den berömda djungeltrumman är ständigt i gång. Därför gick även nu informationen fram trots nedstängda system.

Att bygga relationer med församlingsbor är alla medarbetares ansvar, och vi gör det för att vi bryr oss om våra församlingsbor, vill skapa tillit och bygga gemenskap. Det är värden som är omöjliga att hacka och som vi som medarbetare i Guds rike därför måste värna och ära.

Beatrice Lönnqvist,
kyrkoherde i Botkyrka församling