I denna ljuva sommartid...

Midsommar hör samman med sommarpsalmer. Det blir knappast bättre. Kyrkans psalmbok är något mer än ett älskat kulturarv. Psalmerna går utöver att vara sociala stämningshöjare som drar människor in i ett gemensamt skeende. Den svenska psalmboken är en klingande teologisk rikedom. En pedagogisk guldgruva för att sjunga in evangeliet.

I varje tid behöver psalmskatten, på en gång, vårdas och förnyas. I det arbetet före­slår kyrkostyrelsen, som KT tidigare rapporterat (8/6), att revisionen av nu­varande psalmbok bör pausas.

På sikt ska den bearbetas, men bedöms fungera väl i nuläget.

Insamlingen av nya psalmer ska dock fortsätta.

Sammantaget är kyrkostyrelsens bedömning vettig. Och den speglar rimligen ett par insikter. Dels det uppenbara att befintlig psalmbok fullgör sin uppgift, men också nödvändigheten i att systematiskt samla in nya psalmer. Dessutom anar man psalmbokens starka ställning.

En omarbetning av psalmboken är en mer delikat uppgift än revisionen av kyrkohandboken häromåret. Att den revisionsprocessen inte heller blev alldeles lyckad spelar säkert också in.

Processen med en ny kyrkohandbok kunde skötts annorlunda och blev onödigt infekterad, bland annat med ett tonläge som var långt ifrån idealiskt.

Att kontinuerligt förnya kyrkans böcker är inte bara pastoralteologiskt nödvändigt, det är också en given konfliktyta. Hur kyrkan än väljer att göra – modernisera eller inte – kommer kritiken. Därför krävs varsamhet på alla plan. Följaktligen är det ett klokt förslag att i nuläget ta en paus i revisionen. Och det visar att Svenska kyrkan – faktiskt – är en lärande organisation.

…gå ut, min själ, och gläd dig vid

den store Gudens gåvor.

Jonas Eek