Helgsmål är veckans viktigaste mål

Kristen tro är ingen självhjälpsmetod. Ändå kan man slås av de täta samband man ibland anar mellan bristtillstånd i samhället och kyrkans traditioner. Ta till exempel detta med upplevd meningslöshet, ökad stress och kyrkans klockringning.

Nej visst – det finns ingen quick fix på stora samhällsproblem, men ändå…

När kyrkans klockor ringer är det en signal. Klangen är en inbjudan till gudstjänst och gemenskap; en påminnelse om tillvarons större sammanhang. Men inte bara. Klockorna rymmer också en anmodan att stanna upp ett ögonblick. Antingen för att något särskilt har inträffat – någon ska döpas, två älskande gifta sig, någon är död; eller för att markera att tiden är inne för arbetsveckan att övergå i helg och vila.

Sådana signaler behövs, inte minst i en kultur där veckans alla dagar har blivit allt mer lika varandra. Helgöppna affärer gör det möjligt att handla närhelst man önskar. På nätet kan de flesta ärenden utföras dygnet runt årets alla dagar, om det så gäller banken, biljettköp eller tidsbokningar. Och i och med att det sociala trycket har upphört på att hålla tvättstugor stängda och gräsklippare vilande på helgdagar kan även dessa sysslor – och andra! – utföras jämt.

Underbara dagar framför oss. Eller inte.

Utan att moralisera över människors val och tidens förändring eller att nostalgiskt blicka bakåt över historiens alla helgstängda samhällen kan man ändå konstatera att det är rätt synd om människan som aldrig tillåts vila. Sabbaten blev som bekant till för människans skull (Mark 2:27). När helgens helgd försvinner blir allt vardag.

Det är därför ingen högoddsare att somligt av stressen i samtiden eller den upplevda vilsenheten i tillvaron kan förklaras av detta enkla faktum: alla dagar är likadana. Väldigt lite finns som bryter av tiden och erbjuder gemensam paus och vila. Förhållanden som delvis förstärkts under pandemin där karantänsdagarna för många framstår som kloner av varandra.

Det borde vara högtid för kyrkans klockor att ringa, till exempel till helgsmål. Och den känslan förstärks när ekonomiprofessorn Micael Dahlen, aktuell med en bok om livets mening, i SvD (25/11) ger tips på hur man kan skapa mening i livet. Bland annat pekar Dahlen på kopplingen mellan att strukturera sin tid och upplevd meningsfullhet: rutiner behövs för att ”överleva mentalt”. Dessutom påminner han om betydelsen av att finnas i ett större sammanhang och tar upp präster och rabbiner som exempel på yrkesgrupper som upplever sig göra just detta. Slutligen tipsar han om att oftare tänka på döden: livets mening hamnar i ett nytt ljus när vi påminns om döden.

Dahlens tre råd tangerar helgsmålstraditionen. Klockornas klang på lördagskväll är ett sätt att ge veckan och tiden struktur. Klockringningen är också en påminnelse om tillvarons större sammanhang, som inkluderar dödens realitet. Faktum är att när traditionen inleddes i vårt land på 1930-talet hängde den samman med att många besökte anhörigas gravar på lördagarna, vilket fick kyrkan att erbjuda en gudstjänst i samband med det.

Helgsmål bidrar med andra ord till att göra tillvaron begriplig och livet meningsfullt.

Synd då att så få församlingar firar helgsmål. Enligt KT:s enkät som presenteras i detta nummer är det hela 68 procent av Svenska kyrkans församlingar och pastorat som inte firar helgmålsbön alls. Bara var tionde firar varje lördag. Å andra sidan firas Helgsmål i SVT sedan femtio år. Det är ett av de äldsta programmen som fortfarande finns kvar i tablån och når varje vecka nästan 400 000 tittar. Prästen och producenten Johannes Söderberg har lyckats vårda arvet och varsamt utvecklat formatet.

Men här finns ändå en konkret uppgift för Svenska kyrkans församlingar. Att vårda och kommunicera sin helgsmålstradition som ett vaccin mot upplevd meningslöshet och ökad stress. Det kunde vara ett utmärkt folkbildande spår i programmet för lärande och undervisning.

”Helgsmål är veckans viktigaste mål.” I en annan tid skulle det ha kunnat vara ett råd från Folkhälsomyndigheten.

Jonas Eek