Man vet att julen närmar sig när skolan bekämpar bildning

Häromdagen i bilen hörde jag en jullåt som jag inte tidigare hade hört. Hey Ho, som sången hette, är utgiven 2020 och framförs av den norske artisten Freddy Kalas. Det är verkligen ingen särskilt bra låt. En varning utfärdas härmed.

Men ändå fick Hey Ho mig på gott humör. Det berodde på en strof i första versen. Någon kan säkert uppfatta texten som blasfemisk. Men likafullt adresserades julens faktiska bakgrund. Sådant tycks bli allt mer sällsynt. Freddy Kalas sjöng:

”Det er jul igjen og aldri får jeg nok

Og Maria det du gjorde gjør meg godt

Takk gud for at du ikke tok abort”

Visst – inte superbra och kanske lite respektlöst, men texten hänvisar i alla fall till julens bakgrund. Den bakomliggande orsaken till att vi firar jul är ju att Maria har fött Jesus till världen och att det gör människor gott. Det är sedan gammalt. Och den historiska bakgrunden gäller oavsett vilken livsåskådning jag som individ omfattar. Att ligga så pass nära julens bakomliggande orsak gör Freddy Kalas till ett modernt undantag och något att glädjas åt.

Betydligt mer bekymmersamt blir det faktum att om Freddy Kalas hade varit elev på en svensk skola hade han kunnat få bekymmer. Åtminstone om han gått på Mariehemsskolan i Umeå eller på den Stockholmsskola där min kompis dotter går. I Umeå firades i år Lucia fast ”helt utan kopplingar till en särskild religiös tro” (svt.se) och min väns dotter uppmanades av sina lärare att välja julsånger ”utan för mycket kristet inslag”.

Detta behöver inte betyda att julen är hotad eller att det förs ett krig mot högtiderna. Men det tycks ändå föras en kamp mot förnuftet. För nog är det ett uttryck för historierevisionism och antiintellektualism att tömma advent, lucia och jul på religiöst innehåll. Det fattar alla. Och då blir det märkligt när skolan, som ska stå för fakta och föra kunskap vidare till kommande generationer, krampaktigt uttrycker hållningar motsatta bildningens.

Dessutom är det i mångt och mycket en påhittad motsättning som målas upp. För de skolor som vill är oproblematiskt att fira advent, Lucia och jul i och tillsammans med kyrkan och/eller med mer eller mindre religiöst innehåll. Åtminstone för den rektor som önskar följa gällande läroplan.

Styrdokumenten för skolan slår nämligen fast att elever i de lägre årskurserna ska lära sig några av våra vanligaste psalmer och bibelberättelser. Men också att de ska känna till centrala tankegångar inom kristendomen kopplade till ritual och heliga platser. Dessutom uppmanas läraren att utveckla kontakter med organisationer som kan berika skolans verksamhet och förankra den i lokalsamhället. Kyrkan är en sådan aktör, som ofta funnits på platsen långt före skolan och som inte sällan varit drivande i tillskapandet av skolan.

Läroplanen beskriver vidare skolans övergripande uppdrag så här: ”Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa.” Advent, Lucia och jul är alltså ypperliga tillfällen att följa läroplanen. Lite hårdraget kan man faktiskt fundera över hur den skola som inte uppmärksammar det kristna innehållet i dessa högtider uppfyller läroplanen.

Det är uppenbart att många skolor har en alltför räddhågsen och rent av religionsfobisk inställning. Lika uppenbart är att en sådan hållning riskerar öppna upp för en rad problem. Att som prästen Kent Wisti avfärda sådan kritik som ”fascistisk propaganda” (KT 12/12) är att gå vilse. Och missförstå mig inte. Precis som Wisti gillar jag spretigheten i dagens luciatåg, där Spiderman samsas med Staffan. Men låt då spretigheten rymma också högtidens historiska bakgrund, ja till och med Freddy Kalas.

Jonas Eek