Ökat stöd för det auktoritära

Åsikter kommer och går, men värderingar består. Det är åtminstone nästan sant. För värderingar förändras också, om än mycket långsammare.

På den så kallade kulturkartan, som bygger på resultaten från den regelbundet upprepade World Values Survey, placeras Sverige i en ytterlighetsposition högst upp till höger. Det betyder att vårt land i väldigt hög grad präglas av det som kallas frihetliga och sekulära värden.

Vi kan spåra rötterna åtminstone tillbaka till reformationens och renässansens humanistiska ideal och senare upplysningstidens frihetslängtan. Men det var under efterkrigstiden och i synnerhet 1960-talets studentrevolt och sexuella frigörelse som utvecklingen tog ordentlig fart. Traditionella auktoriteter blev alltmer ifrågasatta, inklusive kyrka och tro.

Det har också satt sina spår i teologin och inte minst i gudsbilden. En enkel illustration är att jämföra exempelvis psalm 2 Herren, vår Gud, är en konung med psalm 769 Gud, i dina händer, där gudsbilden präglas av närhet i stället för auktoritet.

Men något tycks ha hänt. Den till synes totala tolerans som har präglat postmodernismen har blivit alltmer ifrågasatt. Kanske var Donald Trumps tid som president själva vändpunkten, där han på samma gång kombinerade en mycket subjektiv syn på sanning med auktoritärt ­ledarskap.

Vändpunkten syns också i det aktuella svenska valresultatet. När statsvetare i dag beskriver de nya dimensionerna i politiken används ofta GAL/TAN-skalan. Där korsas den traditionella vänster-höger-skalan med en axel där polerna uttyds grön/alternativ/libertär respektive traditionalistisk/auktoritär/nationalistisk.

Det intressanta här är att det på högersidan bara är det parti som ligger mest åt TAN-hållet som har gått framåt i valet, nämligen Sverigedemokraterna. På väns­tersidan är resultatet detsamma, eftersom Socialdemokraterna ligger närmast TAN där. Det enda undantaget är Miljöpartiets marginella ökning, men kanske har den auktoritära tonen i budskap som ”alla ska med när Sverige ställer om” bidragit.

Den vanligaste förklaringen till vändningen verkar vara att globaliseringen har skapat en ökad osäkerhet i världen, så också i Sverige. Men det kan dessutom mycket väl handla om religionens allt svagare ställning i samhället. Därmed har nämligen också en gemensam grund i värderingar alltmer gått förlorad och det skapar sannolikt också osäkerhet.

Frågan om vad som om händer då har sysselsatt flera av historiens stora filosofer. Jean-Jacques Rousseau förespråkade en civilreligion med en auktoritär ledargestalt och Friedrich Nietzsche och Carl Schmitt har också propagerat för liknande lösningar. Kanske är det just det vi nu ser konturerna av. Samtidigt är Sverigedemokraterna det parti som tydligast lyfter fram Svenska kyrkan som kultur- och värderingsbärare. Att döma av Kyrkans Tidnings enkät bland präster och diakoner strax innan riksdagsvalet verkar åtminstone dessa kyrko­medarbetare dock förespråka betydligt mer frihetliga och gröna värden.

Den värderingsförändring som verkar ske nu kan alltså få konsekvenser åt två håll för Svenska kyrkan. Antingen kan den få starkare ställning i ett samhälle som efterfrågar trygghet och auktoriteter. Eller också blir den alltmer en alternativkultur – en minoritet som får finna sig i att kämpa mot de starka krafter som värderingar utgör.

I vilken mån gudsbilden kommer att påverkas återstår också att se. Kanske kommer vi en dag att kunna följa spåren i den nu påbörjade psalmboksrevisionen.

Jonas Lindberg