Tre utmaningar för nya ärkebiskopen

Svenska kyrkan ska få en ny ärkebiskop. Det finns naturligtvis hur mycket som helst att ta tag i, i en rörelse med Svenska kyrkans roll, läge och storlek. Lite beroende på vem man är och vilka som är ens gåvor kan tyngdpunkten komma att 
hamna lite olika. Icke desto mindre kommer här en topplista med de mest centrala frågorna: 

1. Människorna

Kyrkan består av människor. Det mest betydande kapitalet finns i förtroendet hos och relationerna till människor. Drygt 5,5 miljoner personer tillhör Svenska kyrkan. Den första och största utmaningen är att vårda relationen till dessa.

Det finns rationella skäl till att Svenska kyrkan har tappat medlemmar under senare år. Nu behöver dock tappet bromsas och helst vända. Det duger inte att nästan varannan kyrkomedlem upplever sig ha en obefintlig relation till sin egen kyrka. Medlemsvården måste hamna överst på dagordningen. God vård av befintliga medlemmar fungerar dessutom rekryterande av nya.

Till medlemsvården hör frågor om hur kyrkan kan bli fler? Hur vänder vi kurvorna och ökar antalet dop, vigslar, konfirmationer och kyrkliga begravningar? I vilken grad kan vi öka det övriga gudstjänstfirandet? Hur kan enskilda människors ideella engagemang kanaliseras och stimuleras? På vilka sätt blir kyrkan en mer attraktiv arbetsplats, vad gäller nyrekrytering men även så att medarbetare stannar kvar i kyrkans tjänst?

Ytterst handlar det här om att kyrkans relevans i människors liv. Här har ärkebiskopen en uppgift som inspiratör och lagledare.

2. Pengarna

Svenska kyrkan är alltjämt en ekonomiskt resursstark organisation. Troligen världens rikaste kyrka. Det innebär stora möjligheter men också betydande ansvar. Hur används medlen och det manöverutrymme som de ger i den omställning som nu krävs för att kyrkan ska kunna utföra sitt uppdrag också i en framtid när resurserna är mer begränsade?

Redan nu innebär minskade medlemsintäkter mindre pengar till innehåll och verksamhet. Därmed reses skarpa frågor om prioriteringar. Vad ska kyrkan ägna sig åt: lokalt, regionalt och nationellt? Vilka andra intäktsmöjligheter finns när medlemstalen dalar? Mer smärtsamt kan det vara att ställa den nödvändiga frågan om att välja bort: Vad ska kyrkan släppa?

Frågan om kyrkans ekonomi är ofrånkomligt också en fråga om kyrkans lokaler. De många byggnaderna utgör både tillgångar men slukar också resurser. Kyrkan riskerar att reduceras till ett fastighetsbolag, vars tillgångar går till fastigheternas underhåll men som inte räcker till för att fylla byggnaderna med liv.

Kyrkan står inför en omfattande omställning vad gäller finansiering och lokaler. I det arbetet har ärkebiskopen en viktig roll, bland annat att som ordförande i kyrkostyrelsen ta samtalet med staten om storleken på den kyrkoantikvariska ersättningen för kyrkornas underhåll. Men också lyfta frågan om vilka byggnader kyrkan inte längre har behov av och önskar slippa ansvaret för.

3. Kommunikationen

Svenska kyrkans största utmaning är kommunikativ: att lyssna in människors liv och frågor för att förmedla ett evangelium in i deras situation. Det är en översättningsuppgift som är betydligt mycket större än att endast gälla kyrkans kommunikatörer. Uppgiften träffar alla inom kyrkan.

Kyrkans kommunikation blir en allt viktigare kontaktpunkt i en tid när allt färre människor saknar egna erfarenheter av levande kristen tro. Dessutom är masskommunikation i mångt och mycket död, varför en målgruppsanpassad ansats är nödvändig. Detta ställer stora krav på både teologisk och kommunikativ kompetens. Här behövs resurser.

En annan kommunikationsfråga handlar om när kyrkan faktiskt bör tiga. Det är en självklarhet att personers kristna tro får politiska konsekvenser. Ändå blir det ofta olyckligt när kyrkan uttalar sig i sakpolitiska frågor. Dels eftersom det sällan finns ett kristet svar i den dagsaktuella politiken; man kan argumentera väl för olika ståndpunkter. Dels då det är svårt att uttala sig i Svenska kyrkans namn, vilket till och med gäller för en ärkebiskop. Svenska kyrkan är sina medlemmar. Dessa tycker politiskt olika, men är samlade kring en gemensam trosbekännelse. Förr mörkade prästen ofta sin politiska hemvist, för att inte den skulle stå i vägen för evangeliet. Det behöver inte vara ideal för alla, men hållningen stämmer till eftertanke.

Svenska kyrkan har hamnat fel i den politiska debatten flera gånger under senare tid. Utmaningen för näste/nästa ärkebiskop är att stå upp för att kyrkans röst ska vara en annan än politikens. Det kräver teologisk självkänsla, pastoral klokskap och personlig integritet.

***

Dessa tre punkter kokar ner till frågan om prioritering. Arbetet med kyrkans prioriteringar bör kretsa kring det som kyrkan är ensam om att vara och göra. Kyrkans unicitet finns beskriven i varje församlings grundläggande uppgift och mission: att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni i närområdet och internationellt. Detta förväntar sig människor sig att kyrkan ska göra. Detta har kyrkans företrädare kompetens och trovärdighet att tala om. Och när så sker, på kyrkans samtliga nivåer, då rustas och enas kyrkans folk så att de i sin tur kan gå ut och nå ut till fler. Det är en fråga om kyrkosyn.

Jonas Eek
opinionschef