Utred anställningsformen för alla som är vigda

Härom veckan lyfte KT:s ledarsida frågan om prästers och diakoners anställningar. Tanken som drevs var att det nu är tid att agera så att de i vigningstjänsten övergår från lokal anställning till att bli anställda av biskop och domkapitel. Fördelarna skulle vara flera om biskop och domkapitel var arbetsgivare. Både främjande och tillsyn skulle gynnas och dessutom kunde utköpen minska eller helt upphöra.

Texten väckte positiva reaktioner. Det är uppenbart att många anser att beslutet som 1999 års kyrkomöte fattade inte har landat väl. Flera såg faran redan då. Kyrkomötet beslutade om prästernas lokalanställning ”trots ett massivt motstånd från de flesta prästerna i landet, sakkunnigutlåtande från de teologiska fakulteterna och ett klokt särskilt yttrande i läronämnden från biskoparna Jonas Jonson, Biörn Fjärstedt, Tord Hallin och Caroline Krook, som menade att hela kyrkans apostoliska struktur hotades med lokalanställningen av prästerna”, skriver Yngve Kalin (SPT, 19, 2017).

I dag är det än fler som varsnat faran, också bland dem som var med och fattade beslutet 1999. Det är därför både talande och lovande när Torgny Larsson i dagens KT inkommer med ett debattinlägg som driver linjen att prästernas anställning måste ses över. Larsson, som enligt egen utsago ”i högsta grad var delaktig i de beslut som togs i kyrkomötet”, skriver nu tjugo år senare: ”Tyvärr måste jag konstatera att den genomförda förändringen av prästernas anställningsförhållanden inte blev bra, framför allt inte för kyrkoherdarna. Biskop och domkapitel saknar verktyg då problem och motsättningar uppstår i församlingarna.” Larsson menar att ”tiden nu är mogen” att ändra beslutet.

I dag är det än fler som varsnat faran, också bland dem som var med och fattade beslutet 1999.

Detta är efterlängtat och borde öppna upp för en utredning som ser över anställningsformerna för präster och diakoner. Då vore det önskvärt att man utredde samtliga inom vigningstjänsten. Den episkopala linjen gäller alla vigda, inte bara kyrkoherdarna. Många av dem som hört av sig i ärendet menar att det är lika viktigt för komministrar och diakoner, som för kyrkoherdar, att genom sin anställning komma närmare biskopen. Flera biskopar arbetar aktivt och medvetet med sina kyrkoherdar, medan komministrar och diakoner riskerar att hamna längre ifrån biskopen. En anställning hos domkapitel och biskop kunde avhjälpa den utvecklingen.

Det blir intressant att följa hur Torgny Larssons inlägg landar. Det är väl inte en alltför from förhoppning att det, så snart tillfälle ges, motioneras i ärendet till kyrkomötet?