”Byggnader kan behållas och generera pengar”

Arbetet med lokalförsörjningsplanerna ska varje församling eller pastorat ha klart den 1 januari 2022. Vilka fastigheter ska vara kvar i kyrkans ägo och vilka ska säljas för att den grundläggande uppgiften bäst ska kunna skötas?

– Vi måste komma ihåg: det vi som kyrka säljer kommer aldrig mera tillbaka. Svenska kyrkan är en av landets stora fastighetsägare. Våra fastigheter är en fantastisk strategisk resurs ur ett påverkansperspektiv, säger domprost Marika Markovits.

I 15 år var hon direktor för Stockholms stadsmission, de sista åren även fastighetschef.

– Det var mycket lärorikt att på riktigt sätta sig in i fastighetsekonomi och förvaltning. Hur ser en fastighets hela cykel ut? Vad kostar den, hur ser lönsamheten ut? Hur slår investeringar och avskrivningar över tid?

– Att dessutom vara en aktiv beställare med blick för helheten gör att man inte blir i händerna på någon annan.

Stadsmissionen både sålde och köpte lokaler under Marika Markovits tid där, och nu planerar man även för att bygga egna fastigheter. Policyn var tydlig, Stockholms stadsmission skulle främst äga fastigheter i verksamheter där det var svårt att hyra – som det ofta är för en stadsmission.

Systematiska och strukturerade underhållsplaner samt goda administrativa rutiner byggdes upp, säger hon. Och hon lärde sig att se avkastningsmöjligheter och samhällsnyttiga ändamål i alla byggnader, något som Svenska kyrkan också bör bli bättre på, säger hon.

– Kanske att rikta bostäder till människor som står långt från bostadsmarknaden, kanske inleda samarbete med lokala stadsmissioner i någon form av insprängd så kallad social housing skulle kunna vara något för församlingar?

– Det vore ett verkligt kliv framåt för Svenska kyrkan som samhällsaktör.

Men för att kunna fatta djärva beslut, måste kunskapen finnas där.

– Nyckeln är att fråga, fråga, fråga.

Ett uppvaknande blev den avblåsta försäljningen av gästhemmet Stenfasta utanför Strängnäs, som Stockholms stadsmission äger, förklarar Marika Markovits.

– En mäklare som redan hade en intressent tog kontakt. Marknadsvärderingen låg på 15 miljoner kronor. Jag kände med en gång: 15 miljoner för så mycket vacker mark precis vid Mälaren? Efter kontakter med kommunen visade det sig att det fanns ganska långt gångna bostadsplaner för området.

Gästhemmet lades i malpåse, ”i princip ser man till att det inte regnar in”, i väntan på utveckling av området.

– 15 miljoner kan kanske bli 50 miljoner kronor om ett antal år. Det är något även församlingar kan tänka på. Stäm av med kommunen och andra myndigheter kring deras planer. Finns det nya möjligheter som man inte har tänkt på?

Prästlönetillgångar uppvaktas då och då av investerare som vill köpa mark och fastigheter. Marknadsmässiga värderingar måste göras och kanske ska man fråga sig: Varför vill någon köpa just denna fastighet? Vad har den för potential? Kan vi göra det själva i stället?

– Man måste vara lite vaksam. Det skulle till exempel inte vara svårt för någon att engagera sig kyrkopolitiskt i syfte att ta hand om fastighetsfrågorna för att kanske hjälpa någon att komma över en fastighet som har en mycket större potential än vad församlingen ser?, säger Marika Markovits som blivit luttrad under tiden som fastighetschef för Stockholms stadsmission.

– Kunskap gör också att risken att vara helt beroende av konsulter och inte kunna bedöma de råd man får minskar.

– Mest intressant är hur vi utvecklar våra fastigheter så att vi kan få en avkastning som stärker vår verksamhet. Hur ökar vi lönsamheten? Ska vi göra investeringar? Ska vi höja hyrorna? Ska vi kanske sälja en fastighet för att köpa en annan som ger högre avkastning?

– Svenska kyrkan på nationell nivå borde få ett uppdrag att hjälpa församlingar och stiftens prästlönetillgångar att bli mer strategiska vad gäller fastigheterna. Att tänka tillsammans som Sveriges största fastighetsägare. För det som avyttras nu, kommer aldrig tillbaka.