Det digitala är en ny form av pastoral omsorg

Innan pandemin talades det mycket om att församlingar nådde fler och nya personer med digitala gudstjänster. Man arbetade utifrån ett ”missionsmotiv”, säger Frida Mannerfelt, präst och doktorand i praktisk teologi vid Enskilda högskolan i Stockholm (EHS). Hon har i en rad forskningsprojekt studerat det digitala gudstjänstlivet och arbetar just nu med projektet ”Kyrka i digitala rum”, ett samarbete mellan EHS och Stockholms stift som handlar om att ta vara på erfarenheterna från den digitala omställningen.

– Men ser man till de digitala gudstjänsterna under pandemin så är det ganska osäkert om man verkligen nått nya grupper. Somliga församlingar säger att de gjort det medan andra säger att de inte vet hur många och vilka de har nått.

Har varit en välsignelse

I stället har två nya motiv dykt upp, berättar Frida Mannerfelt. Det ena kallar hon för ”det pastorala omsorgsmotivet” som handlar om församlingsbor som, på grund av funktionhinder eller andra orsaker, inte tidigare kunnat ta sig till kyrkan.

– För de här människorna har de digitala gudstjänsterna varit en välsignelse utan dess like. Tv-och radiogudstjänster är uppskattade, men det är stor bredd i innehållet och om du tillhör någon viss fromhetstradition vill du gärna ta del av en gudstjänst som känns meningsfull för just dig.

Ett tredje perspektiv är att ­regelbundna gudstjänstbesökare fått möjlighet att ta del av fler gudstjänster. Är man sjuk, bortrest eller uppbokad på ett födelsedagskalas en söndag kan man ändå vara en del av sin gudstjänstfirande församling.

– Det är inte av bekvämlighetsskäl som de här människorna väljer det digitala utan för att församlingsgemenskapen är så viktig att man vill ha ännu mer. De spanar också in andra församlingars gudstjänster, utöver deltagandet i den egen församlingen.

I en av Frida Mannerfelts studier intervjuades församlingsmedlemmar i svenskkyrkliga och frikyrkliga församlingar i Småland. För dem var inte den tekniska kvaliteten så viktig, de kunde till och med se fördelar med en lite skakig direktsänd gudstjänst.

– Som församling ska man inte vara rädd för att göra en digital gudstjänst även om man inte känner att det blir helt perfekt, för deltagarna ser förbi det och tycker snarare att det känns ­autentiskt.

Att kunna fira gudstjänst på distans, men i den egna församlingen, var däremot viktigt för församlingsmedlemmarna i Småland. Även för personer som inte har någon stark anknytningen till en viss församling, vilket är en stor grupp inom Svenska kyrkan, går det utifrån internationella studier att anta att en viss lokal närhet är viktig, säger Frida Mannerfelt.

– Därför har jag tänkt att stiften skulle kunna vara en fantastisk resurs här, i stället för att man tar fram något på nationell nivå.

84 procent har sänt digitalt

Hur mycket församlingarna jobbat med digitala gudstjänster under pandemin har sett olika ut över landet. Att det funnits en kyrkoherde som tyckt att det varit värt att satsa på har spelat stor roll. Resurser och anställdas tekniska kompetens har också haft betydelse.

Studien Svenska kyrkan online från 2021 visade att 84 procent av församlingarna vid något tillfälle under pandemins första våg hade sänt digitala gudstjänster. Den visade också att många slutade när det under sommaren 2020 gick att återvända till kyrkan. Frida Mannerfelts uppfattning är att många återigen slutat sedan restriktionerna försvunnit.

– Det är inte så konstigt. Vi har sett både i Stockholm och Småland att det varit tufft med nya omställningar hela tiden. Folk är trötta och när den lokala verksamheten skulle komma i gång igen var det kärvade att hålla i gång även de digitala gudstjänsterna.

Men med tanke på hur stor roll digitala rum spelar för människors gemenskaper i dag tycker Frida Mannerfelt att församlingarna borde fundera över hur det digitala fortsatt kan vara en del av församlingslivet. På ett sätt som svarar mot de behov som finns lokalt.

– Det hade varit sorgligt om kyrkorna tappade den här bollen nu, när man slitit så hårt för att få den i rullning.