Hagman söker trons och kyrkans relevans

Relevans är ett känsligt ord i kyrkliga kretsar. Anpassning, är vad somliga hör. Trendiga försök att anpassa kyrkans budskap till rådande tidsanda. Billiga tricks för att bli populär.

Men det är ju precis tvärtom. Relevans handlar om att tolka samtiden ur ett kristet perspektiv. Att pröva aktuella trender, behov och beteenden mot evangeliet. Att söka vägar och uttryck för att både kyrka och kristen tro ska upplevas meningsfull och meningsskapande i vardagslivet.

I boken Skapad skapare (Spricka förlag) gör Patrik Hagman just det. Oblygt, modigt och begripligt. Jag säger tack för boken redan innan jag läst den klart.

Med både öppna och allvarliga formuleringar tar han med läsaren på en snabb resa i vår samtid. Ämnenas bredd kan tyckas avskräckande, liksom att boken består av fristående essäer. Och visst, ibland märks att ett avsnitt är ett aktuellt föredrag, ett annat en tidigare artikel. Men boken hålls samman av sitt språk, sin aktualitet och sin tydliga ambition att våga tolka världen och
livet teologiskt.

Hagman är teolog och författare som verkat vid Åbo akademi men nu arbetar i Linköpings stift. Hans analyser vilar på en stabil grund där teologi möter sociologi och kyrkohistoria möter nutid. Han låter Bibelns texter landa i politik och populärkultur, med referenser som han i förordet erkänner ibland har några år på nacken. Samtidigt inspirerar det läsaren att söka egna och senare referenser. Sådana gånger uppstår ett inre samtal med författaren.

Boken tar sin utgångspunkt i det möjligen slitna och svårfångade begreppet kristen människo-syn. Men i stället för att låtsas att alla delar ordets betydelse ges en tydlig definition: Människan är skapad, fallen, upprättad och kallad till att vara medskapare och medmänniska i gemenskap.

Med det som utgångspunkt bjuder Hagman på en teologisk spaning som sveper över frågor kring teknologi, sexualitet och kön (skrivet med Emma Audas) och kyrka. Han gör det med engagemang: Kristen tro berör hela livet och kyrkans roll är att inkludera
marginalen men våga ta plats i centrum.

En huvudtes i boken är människans behov av tillhörighet. Detta nyttjas av sociala medier som skapar en falsk tillhörighet, ett konstruerat ”vi” där algoritmer styr den skenbara gemenskapen. Kritiken av Facebook är inte ny, men författaren fördjupar den till ett problematiserande som utmanar både Svenska kyrkans och mitt eget flitiga användande av mediet. Vägen till en bättre värld börjar med att se en större värld, skriver Hagman, och punkterar de sociala mediernas löfte om ett gränslöst ”vi”.

Vidga livet och sök ansträngningen. Till de allvarsorden återkommer Patrik Hagman, och kryddar med begrepp som språklig askes, kristen manlighetsretorik och kapitalistisk ­hederskultur. Motståndet mot sekularismen är inte att anpassa sig till dess trender och verktyg utan att leva närmare Jesus, välkomna mångfalden och ta kallelsen på allvar.

Skapad skapare är en from bok om vår samtid. Och ytterst relevant.

Gunnar Sjöberg