Sedan i somras har Lundaborna fascinerats och förbryllats av Nathan Coleys skulptur We are everywhere, en replika av en kyrka i ett migrantläger, mitt ute på en åker utanför Lund. En konstnär som länge undersökt kopplingen mellan trossystem, samhälle och arkitektur.
Skulpturen ingår i konst- och arkitekturprogrammet Råängen, en plattform för samtal om Lunds domkyrkas mark i Brunnshög, ett nytt område i nordöstra Lund. I stället för att sälja marken valde man att samarbeta med White Arkitekter för att skapa en värdebaserad stadsplanering. En uppenbar ekonomisk men också teologisk investering.
Utgångspunkten tas i värden sprungna ur Lunds domkyrkas liv, praktik och historia, menar domkyrkokaplan Lena Sjöstrand, en av de drivande i konst- och arkitekturprogrammet.
Konstverk, föredrag och seminarier ska skapa samtal, vars idéer som ska överföras till framtidens boende och blir en förebild för framtidens stadsplanering. I förra veckan anordnades ett seminarium på Moderna Museet i Malmö om konstnärens roll i det offentliga rummet.
– Det finns ett moment av process och osäkerhet, vilket är en del av Domkyrkans sätt att arbeta
genom olika gestaltningar i gränslandet konst och kultur, säger Lena Sjöstrand.
En allmän plats. Ett avbrott. En trädgård. Ett ställe för växter. En plats där man kan mötas, samlas och prata. Så beskriver de norska arkitekterna Brendeland och Kristoffersson nästa konstprojekt Hage, som ska färdigställas hösten 2019. Hage kommer bli en permanent gestaltning i form av en tegelavgränsning av 25 000 återanvända byggstenar och en urban trädgård. Tanken är att muren ska vara kvar som ett slags mellanrum i en tätare stadsbebyggelse.
Men finns det inte en risk att konstens roll blir för instrumentell?
– Konsten kommer finnas med som en strömning hela vägen, och inte bara i ett förarbete. Skulpturen We are everywhere har genom sin estetik gett upphov till frågor och samtal om dagens flyktingsituation. Konsten har på så sätt bidragit till att lyfta viktiga frågor, menar Lena Sjöstrand.
Att som kyrka vara en del i ett samhällsbygge ligger helt i linje med själva embryot till Domkyrkans historia, menar Lena Sjöstrand. Men vilka värden är det egentligen som ska överföras till arkitekturen?
I första hand handlar det om människans förhållandet till skapelsen och omsorg om miljö inför kommande generationer utifrån ett teologiskt perspektiv.
– En annan viktig sak är brödsbrytelsen. När vi talar om ett enda bröd talar vi också om en enda mänsklighet. Inte om segregation. Det här är något som vi måste diskutera i dag.
Relationen mellan vetenskap och religion har en länk tillbaka till historien. Domkyrkan hyste Lunds första universitet innan det fick egna lokaler. Vad betyder det för dialogen idag? En fråga som projektet ska besvara.
Det handlar också om synen på tid. Byggprojektet avviker genom en ovanligt lång framförhållning och Domkyrkans långa historia talar om en annan syn på tid som snarare tvärtemot hur samtiden ser på tid. Deras tvåtusenåriga tidsperspektiv är på samma gång helt omöjligt att föreställa sig och absolut nödvändigt, säger Fiona Raby, professor i Design and Emerging Technology i New York.
Hur kan konsten förändra synen på stadsplanering?
– Det har åtminstone förändrat oss som jobbar med det. I Göteborg finns ett bastuprojekt som liknar vårt. Det visar hur en arkitektonisk figur och mänsklig funktion kan leda till dialog och kommunikation, menar Lena Sjöstrand.
En grundförutsättning är Domkyrkans mångåriga arbete med konstutställningar och kyrkospel med konstnärer som Cecilia Edefalk och dramatiker som Jon Fosse.
– Det finns en viss uthållighet i Lund. Vi har hållit på länge, vilket är en ingång till att konsten blev viktig i Råängen. Projektet kom in i ett redan pågående samtal.
Visionsbild Brunnshög. Illustration: Atkins, Foto: Mikael M Johansson
Vilka värden är det egentligen som ska överföras till arkitekturen? I första hand handlar det om människans förhållandet till skapelsen och omsorg om miljö inför kommande generationer utifrån ett teologiskt perspektiv.
