Heja kontinuiteten, friskt humör

Ända sedan jag var barn har jag tyckt att det är för lång tid mellan fotbollsmästerskapen. Ett EM eller VM vartannat år räcker liksom inte. Att sommarens turnering dessutom är coronaförsenad en hel sommar gör den extra välkommen. Men imorgon sparkas det i gång. Äntligen!

Läge för en bekännelse: i vanliga fall håller jag på Blåvitt. När jag var barn var IFK Göteborg giganterna inom svensk fotboll. Man abonnerade på titlarna och det var enkelt att vara supporter. Det är betydligt mycket tuffare nuförtiden. Den mer undanskymda tabellplaceringen följs av den andra. Men med den stolta historia klubben har är det fortfarande ovant att behöva glädja sig över ett kryss borta mot Örebro. Självbild och verklighet stämmer inte överens.

Här finns kanske en likhet med Svenska kyrkan. Inte så att kyrkan självklart var bättre förr, men även Svenska kyrkan har en ädel historia med en monopolställning som ibland kan korrumpera självbilden i samtiden.

Dessutom går somligt i den kyrkliga statistiken och vardagen att jämföra med ett bortakryss på Behrn Arena.

Ett av Blåvitts problem stavas kontinuitet. Så fort framgångarna uteblir byter man tränare och därmed strategi och filosofi. Senast förra veckan. Det är begripligt. Men frågan är om det är klokt.

Också inom kyrkan – trots att vi har evigheten som horisont – är bristen på kontinuitet ibland påfallande. Åtminstone jämfört med förr. Då stannade präster ofta längre på sina tjänster och bodde dess­utom i församlingen och lärde känna sammanhanget på djupet. Då kom långsiktigheten naturligt. Att bygga församling är att bygga relationer.

Så fungerar sällan dagens arbetsliv, inte heller i kyrkan. Det är inget att moralisera över, och det finns dessutom ofta annat slags kontinuitet i församlingarna än vilka medarbetare som innehar vilka tjänster. Ändå kan man konstatera att denna utveckling troligen påverkar möjligheterna att bygga kyrka.

När Pontus Farnerud, IFK:s klubbdirektör, pekar på att en orsak till föreningens kräftgång är att man inte ”hittar kontinuitet” (GP 7/6) blir man fundersam. Kontinuitet är ingenting man hittar; något som ligger och skräpar bakom en grästuva. Kontinuitet är något man skapar.

Kontinuitet är ett mödosamt arbete som kräver uthållighet och långsiktiga strategier. En genomarbetad plan man tror på, följer och jobbar utifrån. Kontinuitet behöver skapas – både hos kamraterna och kyrkan.

Jonas Eek