Vad vill egentligen S och vänstern med Svenska kyrkan?

Med ljusets ankomst denna årstid går vi snart in i nytt kalenderår. Det ger oss möjlighet att summera det gångna verksamhetsåret för kyrkomötet i Svenska kyrkan.

I boken “Landet som glömde gud” utifrån Per Ewerts forskning (2022) framställs hur Socialdemokraterna fattat aktiva beslut för att göra Sverige till världens mest sekulärindividualiserade land under 1900-talet. Ur detta växer därför frågan fram: Vad vill egentligen Socialdemokraterna och vänstern med Svenska kyrkan idag och framåt?

Debattklimatet, behandlingen av ärenden, voteringen i kyrkomötet kanske säger något om S ambitioner för kyrkan. Till kyrkomötet 2022 lades hela 85 motioner med 153 motionsyrkanden och ytterligare 9 skrivelser. Utskotten föreslog dock avslag på den absoluta merparten av förslagen. I utskotten tystades SD från att föra talan för egna förslag. Som jämförelse kan nämnas ett annat kristen samfund - Equmeniakyrkan -  med liknande förfarande med årsmöte och motioner. Förslagen som läggs där är av icke ideologisk karaktär och handlar snarare om kyrkligt relaterade frågor. Där vinner dessutom en majoritet av inlämnade motioner bifall.

Vår grupp hade lagt flera olika inriktningsförslag för hela samfundet. Bland annat att upprätta en god relation mellan kyrkan och det judiska folket som den kristna trons rötter likväl som att motverka antisemitism, att bygga församlingarna som de stora familjerna i lokalsamhället, att ge mer bibelkunskaper till alla i samfundet, att den nya psalmbokens innehåll måste vara förankrat i biblisk kristen teologi, att stötta förföljda kristna i världen, att deklarera att Jesus är enda vägen till Gud, att engagera fler volontärer i församlingarna, och att inrätta samarbetsavtal för kristen ekumenik och ge inomkyrkliga rörelser utrymme att väcka liv i insomnade församlingar, en kristen konferens på pingstdagen i alla de tretton stiftens domkyrkor där hela kristenheten ekumeniskt i Sverige kan komma samman i bön och lovsång, att missionera mot ungdomar genom frivilliga informationsmöten på skolor i aulan och bokbord utanför om kristen tro och konfirmation, att skicka nya testamentet till 18-åringar, genom fler alternativa kvällsgudstjänster riktade till unga, att låta kyrkans tillgångar omlokaliseras för missionsbefallningen, att inrätta lokala missionsfält där kyrkoherdarna samarbetar och prioriterar missionsbefallningen i varje svenskt lokalsamhälle.

Attityden mot våra förslag under debatten i kyrkomötet var ibland oförskämd och nedslående. Motståndare kunde i talarstolen uttrycka “varför slösar vi tid på dessa förslag?”. Sedan avslogs våra förslag i voteringen. Vi hade hoppats att våra förslag skulle vara en konstruktiv ansats för att bidra till att bygga Guds rike i Sverige. Vi ser dem som sunt förnuft att bygga levande växande församlingar.

Men utskotten ledda av s och vänstern bortförklarade sig återkommande eller verkade medvetet ha missförstått intentionen i våra avsikter. Uppenbara härskartekniker som blottlägger oviljan till att konstruktivt utveckla samfundet.

Kyrkomötet gav istället stöd till ledningens sedvanliga förslag om att fastslå budget utan någon debatt om några alternativ, tillåta kyrkliga begravningsbyråer, ge kyrkostyrelsens mandat, tillhandahålla administrativa tjänster, arrangera tematiska kyrkomöten, ekumeniskt samarbete med den Episkopala kyrkan, en kyrkohandbok på teckenspråk. Frågor som självklart behöver behandlas, men som i våra ögon tyvärr inte utvecklar samfundet i riktning emot att fler får lära känna Jesus.

Kyrkomötet beslutade också att ge stöd till motionsförslag om identitetspolitik och försvarspolitik med tydlig vänsterideologisk prägel. Frågor som bättre hör hemma kanske i civilutskottet och försvarsutskottet i riksdagen snarare än i kyrkan. Vårt intryck är därför att administrativa och ideologiska frågor verkar vara mer intressanta för kyrkomötet, Socialdemokratin och vänstern än de typiskt kristna kyrkliga teologiska frågorna som är av stor vikt för trosgemenskaper i församlingarna.

Men nåden över vad som gått fel både nu och i historien måste vara stor i kyrkan, därför är de styrande i kyrkan varmt välkomna att under de kommande verksamhetsåren visa hur det som blivit fel historiskt, istället ska kunna få bli något nytt bättre för kyrkans nuvarande och nya medlemmar, nu och i framtiden.

Ni får gärna ge oss en replik på vad s och vänstern konkret vill göra som faktiskt bygger kyrka och samfund i tillväxt på kristen grund. Har ni förslag som skapar levande växande församlingar, som når ut med evangeliet brett i lokalsamhällen, som möter hela befolkningens andliga behov oavsett vilka de är? Vad vill (S)venska kyrkan?

Vi önskar alla från höger till vänster ett riktigt gott nytt år !

Birgitta Thörn (SD)
Ledamot kyrkomötet i Svenska kyrkan