Ideella allt viktigare när kassan börjar sina

Torsdag lunch i Rydaholm. Klockan 12.30 bjuder församlingen in till sopplunch. Först en andakt, sedan serveras soppan av de ideella damerna som också kokat den och ställt i ordning församlingshemmet.  

– Utan dem, ingen soppa, ­säger Thomas Gustafsson, kyrkoherde i Rydaholms församling.

Rydaholms församling är den församling med högst medlemsengagemang i Växjö stift enligt rapporten om församlingarnas utveckling. Just att aktivera medlemmarna och de ideella krafterna är en väg för att Svenska kyrkan ska klara sin ekonomi i framtiden. Stiftsadjunkt Erik Keijser författare till rapporten beskriver medlemmarna som den största resursen som Svenska kyrkan har.  

– Vi vet att Svenska kyrkan kommer att få mindre pengar att röra sig med. Då har vi egentligen två alternativ: Vi kan minska ambitionen med vad vi vill ha gjort. Eller för att få mer gjort kan vi aktivera våra medlemmar, säger Erik Keijser. 

Genom att titta på medlemsengagemang i ett urval av de församlingar som har slagits samman och jämföra med mindre enheter och Svenska kyrkan som helhet, visar rapporten att engagemanget sjunker betydligt snabbare i de stora enheterna. Jämförelsen har gjorts mellan 2004 och 2019. 

– Det är en gammal tradition här på landsbygden att man sluter upp kring sitt eget. Vi är ett enförsamlingspastorat och många är rädda för att idealiteten kanske skulle minska om vi gick upp i ett större sammanhang, säger Thomas Gustafsson, kyrkoherde i ­Rydaholms församling som en förklaring till det stora ideella engagemanget i församlingen.

Församlingarna är lösningen

Stiftsstyrelsen beställde årsrapporten eftersom man ville inventera sitt eget ansvar: att ha tillsyn över och stödja församlingarna. Olle Sandahl, Posk, ­andre vice ordförande i stiftsstyrelsen i Växjö stift, tror inte på att ta ett steg tillbaka till mindre ekonomiska enheter: 

– Vi har inte råd att gå tillbaka till små enheter som inte har råd att köpa en psalmbok ens. Vi måste inom ramen som vi har nu göra så gott vi kan. Och det är olika saker i alla församlingar, lösningarna för Svenska kyrkan ligger i det som är grunden: församlingarna. Det är där som kyrkan framträder, säger Olle Sandahl som menar att utmaningen blir att hitta närhet till medlemmarna också där man samarbetar i en större församling eller ett större pastorat.   

Grunden i rapporten är Svenska kyrkans egen statistik och Erik Keijser har utgått från ett antal indikatorer som enligt honom inte är de allra viktigaste i sig själva, men som säger något om hela församlingslivets hälsa. Huvudgudstjänsten är en sådan indikator som Erik Keijser menar kan avslöja om summan av det församlingens gör fungerat som det ska.

– Huvudgudstjänsten är inte vald för att den är helheten utan för att den berättar om helheten. Grundtanken är att vi vet om en församlings arbete inte funkar över lång tid, då märks det på ­huvudgudstjänsten, säger Erik Keijser och berättar att han jämförde deltagande i huvudgudstjänsten med hur långa kandidatlistorna var före kyrkovalet:

– Där det är svårare att rekrytera förtroendevalda så är det ofta också sammanhang där huvudgudstjänsten går sämre. Det betyder ju naturligtvis inte att alla som går i huvudgudstjänsten blir förtroendevalda eller tvärtom. Det betyder att de här sakerna berättar något om hur församlingen som ekosystem funkar. Då är huvudgudstjänsten nånting som finns överallt och som är så reglerat att vi vet att vi jämför samma sak. 

Dop och konfirmation viktiga

Sambandet mellan konfirmation, dop och i förlängningen kyrkotillhörighet är ett annat mer känt exempel:

– När en människa kommer nära sin församling i samband med konfirmationen och får en chans att upptäcka kristen tro och kyrkan överhuvudtaget så påverkar det de val den ska göra i framtiden, säger Erik Keijser.

Pyspunkan som finns med i titeln på rapporten beskriver en långsam nedgång av tillhöriga och engagemang som kanske inte märks snabbt utan måste uppmärksammas över tid. Erik Keijser tar dopet som exempel: ”Det går att försöka pumpa i mer luft genom stora satsningar på att få människor att välja dopgudstjänster framför andra initationsriter. Men det är ingalunda säkert att det är där hålet som gör att luften pyser ut. Det kan också röra sig om flera hål. Dopet och dopgudstjänsten sker i ett sammanhang som är större än sig själv, i kyrkolivet och i samhället”.

– Varje församling men också hela Svenska kyrkan måste lyfta blicken: Vad behöver vi förändra i dag för att ha en chans imorgon, för att kunna fortsätta vara de vi är i dag, säger Erik Keijser som ser en stor möjlighet i alla de medlemmar som Svenska kyrkan har. 

– Generellt sett så har vi ju ingen brist på medlemmar, vi har fantastiskt många medlemmar. Men på många håll är det ju tydligt att kärnan av de som är lite mer engagerade – som gör det möjligt för alla de som inte är så engagerade att ha nånting att komma till – där har vi väldiga besvär med återväxten. 

Redan innan rapporten beställdes hade Växjö stiftsstyrelse tagit fram en strategi för stiftets arbete och hade  i en policy för arbetet med indelningsfrågor bestämt sig för att utgå från engagemanget och församlingslivet där personalen ska vara kompetens­bärare och möjliggörare. 

Folkkyrka eller personalintensiva

Hur mycket av verksamheten som bärs av frivilliga kontra anställda är en indikator som tas upp i rapporten. 

– Om vi ska göra den här omställningen, så är det intressant vad en anställd får gjort. Det handlar då inte om vad den som arbetstagare utför utan om hur mycket utrymme den personen skapar för andra, säger Erik Keijser som menar att det personalintensiva sätt som kyrkan har varit uppbyggd på sedan 70-talet inte kommer att fungera framåt:

– Det funkar ju bara så länge resurserna finns, och då när vi vet att de resurserna inte kommer finnas i framtiden då kan vi antingen fortsätta arbeta väldigt personalintensivt eller så tar vi människor i anspråk och kan fortsätta vara en folkkyrka. 

Rapporten används nu som underlag för samtal mellan stiftet och de församlingarna. 

– Vi behöver våga se svaghet och misslyckande. Med strategin och årsrapporten har vi tagit ett stadigt tag i ratten och gett våra medarbetare i uppgift att ge församlingar stöd, säger Olle Sandahl.