”Mer central makt är helt fel väg att gå”

– Att samverka kring digitalisering, lönehantering och andra administrativa system är kostnadseffektivt. Men det måste vara frivilligt. Dessutom måste allt som står i kyrkans tjänst stå under pastoral ledning av en biskop eller kyrkoherde, annars är risken stor att administrationen urartar till byråkrati.

Enligt Michael Öjermo är Svenska kyrkan en teologisk koalition där mycket ska tillåtas läromässigt.

– Vi är inte en röst. Vi är många! Jag är djupt oroad över det som föreslås nu. Mer central makt är helt fel väg att gå.

Han ger tre exempel på organisering där rörelser skapats underifrån som svar på behov.

– Det första är öppen förskola. På 90-talet erbjöd kommunerna förskola för treåringar och kyrkans barntimmar försvann. I stället kom öppen förskola. En stor verksamhet utvecklades som en rörelse från de berörda.

Det andra är självhjälpsgrupperna som är kopplade till sinnesromässorna. I Täby församling finns flera sådana grupper för människor i olika typer av missbruk.

– Det här är en helt nödvändig verksamhet, den räddar liv. Den tredje starka livsrörelsen är pilgrimsrörelsen. Plötsligt började vi gå!

Som ett av de stora problemen för Svenska kyrkan ser han kyrkokansliet som har ”tillåtits växa till dagens storlek”.

– Statistik, utredningar och redovisning kan inte ersätta vad det egentligen handlar om, att vi tror på Jesus.

– Vi har en mycket bra och skicklig ärkebiskop, men hon har inte orkat ta tag i frågan om en nedläggning av detta jättelika kyrkokansli. Vi behöver göra något mot det som riskerar att kväva oss. Organisationen och strukturen blir ett dödligt gift för en kyrka.

Han tycker att fyra organ ska finnas vid sidan av ärkebiskopens ”lilla kansli och slimmade stiftskanslier ungefär som Strängnäs stiftskansli, men inte som Stockholms”. Det ska vara överklagandenämnden, ansvarsnämnden för biskopar, valprövningsnämnden och en ekonomiavdelning som ser till att exempelvis utjämningsavgiften fungerar.

Men är det inte bra att församlingarna får hjälp med allt det som kyrkokansliet gör, i hållbarhets- och miljöfrågor, styrdokument och stödfunktioner?

– Jag kan faktiskt själv ta del av vad exempelvis Folkhälsomyndigheten säger att vi ska göra. En del riktlinjer och rekommendationer som kyrkokansliet kommer med är rent oförskämda.

Är det inte en styrka att Svenska kyrkan håller en linje i olika frågor?

– Nej, man kan inte bygga på ständig centralisering som nu dessutom ska bli större. Här i Täby har vi två engagerade församlingsmedlemmar som utmanat vårt miljöarbete.

Är det hållbart att bygga på enskilda initiativ? Vissa församlingar har kanske inte två engagerade medlemmar som är aktiva i Naturskyddsföreningen.

– Men då kanske de har något annat! Vi kan inte vara likadana i allting. Vi får andra livsrörelser när allt inte kommer uppifrån.

– Vi är en kyrka, inte en påverkansaktör. Påverkan på samhället kommer från de många människornas kristna tro, inte dokument skrivna på ett kansli utan tydlig avsändare.

Michael Öjermo efterlyser även ett kraftigt nedbantat kyrkomöte, motsvarande ett fullmäktige eller årsmöte på nationell nivå. Omkring 50 ledamöter som bestämmer om bokslut, verksamhetsberättelse och ansvarsfrihet. Denna skara ska välja en ”mycket liten” kyrkostyrelse.

– När vi någon gång behöver träffas för större frågor, säg vart femte år gällande exempelvis en ny kyrkohandbok, ska vi ha en bred representation och då vi kan kalla in domkapitel och stiftsstyrelser också.