Gratulationer till pedagogiken – och pedagogen

”If there is no way, create one.” Detta citat, som ibland används inom pedagogiken, passar särskilt i dag. För just i dag, den 27 februari 2020, fyller Martin Lönnebo 90 år. KT:s ledarsida ber att få gratulera, både jubilaren själv men också hela Svenska kyrkan. Martin Lönnebos pedagogiska gärning går nämligen inte att överskatta. Som få andra har han lyckats kommunicera kristen tro på sätt som folk begriper i ett land som ibland kallas världens mest sekulariserade. Och han har gjort det just genom att skapa nya vägar.

Det finns många berättelser om Martin Lönnebo: om när han föddes i det lilla huset i Storkågeträsk; om hur han som kaplan drällde runt i Uppsala domkyrka för att träffa människor att samtala med; om hans stora idrottsintresse; om biskopsgärningen; om hur han gick vilse i öknen; om när han som nypensionerad blev inblåst på en grekisk ö; om incidenter och replikskiften människor varit med om eller hört talas om. Martin Lönnebo är en stor kyrkoman och som sådan har de flesta inom Svenska kyrkan en egen relation till den gamle Linköpingsbiskopen. Många har sin ”egen” story. Han bjuder in till det och är dessutom duktig på att själv återge och skapa berättelser. Han kommer ju från Västerbotten.

Under mer än femtio år har Martin Lönnebo gett ut böcker. Och programförklaringen är sig lik genom åren. Redan i hans första bok Att finna sig själv, att finna Gud – som utkom 1967 och kostade 7.50 – avslöjas anslaget. I förordet beskriver han avsikten: ”att hjälpa enskilda kristna, av vilka de flesta är ganska hårt sekulariserade, dels att ’förtrösta’ d.v.s bli mindre förtvivlade över sitt tvivel, dels att kartlägga den tro som de faktiskt har”. På sitt typiska vis beskriver han boken som ”i stort en ren propagandaskrift för personlig kristen livshållning”.

Den programförklaringen är alltjämt intakt. Hans senaste bok, Drömmen om den innersta sjön, utkom förra veckan och är en andlig resa grundad i vår tids problematik. I boken som Lönnebo själv kallar sitt andliga testamente skriver han att jordens kris hör samman med själens kris: ”Vi lever i en tid då många tycker att människan är det största hotet mot livet. Än fler tror att livet är meningslöst. En sådan uppgivenhet är farlig för alla, även för djuren och växterna.”

Trots alla böcker hänger den stora anledningen till att Lönnebo blivit så erkänd och älskad samman med hans sätt att finna nya pedagogiska vägar för att förmedla kyrkans evangelium. I tillskapandet av kyrkornas ljusbärare och Frälsarkransen ligger hans pedagogiska peak. Dessa två redskap som i dag ses som självklara – i de flesta kyrkor är ljusbäraren en central plats dit många söker sig för stillhet och andakt; och Frälsarkransen, radbandet med 18 pärlor som älskas av så många i så olika sammanhang som en katekes för handleden och en existentiell ledstång i tillvaron – har alltså sin pappa i Martin Lönnebo.

Det finns därför all anledning att en sådan här dag stanna upp, inte bara i tacksamhet över hans gärning, utan också i begrundan över hur vi kan inspireras av honom som trovärdig kristen och kreativ pedagog. Vilka nya pedagogiska vägar väntar på oss att upptäckas eller tillskapas?

Pedagogen Martin Lönnebo fyller 90 år – ha den äran!