Svenungsson tror på en öppnare Akademi

Har du överraskats av debattklimatet och atmosfären i Akademien, eller är de interna diskussionerna så som du trodde de skulle vara när du tillträdde?

– Jag är ju van vid hårda debatter från mina många år i universitetets seminarierum. Mot denna bakgrund vill jag nog säga att diskussionerna, trots den såriga och upprivna stämningen, med några få undantag varit civiliserade.

– Däremot kom det som en stor chock när tre av de ledamöter som inte fått igenom sin linje i fråga om Katarina Frostensons uteslutning valde att annonsera sina avhopp offentligt och därmed drog igång hela medieorkanen. Jag tror att det hade kunnat sluta på ett helt annat sätt om dessa tre män hade hållit tillbaka sina impulser ett ögonblick. Istället står vi här en vecka senare med ytterligare två kvinnor som nu dragit sig tillbaka. 

Vad tror du måste till för att förtroendet ska återvända för Svenska Akademien?

– Jag tror att Akademien behöver bli öppnare och tydligare i sin kommunikation med omvärlden. Mycket av den frustration eller rentav förakt som nu finns för Akademien beror ju på att man uppfattar den som en sluten borg med en grupp människor som sitter på en massa oförtjänta privilegier. Riktigt så enkelt är det inte, men detta bör klargöras.

– Merparten av det ganska omfattande arbete man som ledamot utför är icke-arvoderat och merparten av de förmåner man åtnjuter är rimliga och står i proportion till det arbete man utför. Men här vore det mycket bättre att avdramatisera och lägga i öppen dager vad som gäller. Sedan kan privilegierade positioner som bekant alltid missbrukas, och här är det viktigt att Akademien fortsätter den process av kritik och självrannsakan som redan påbörjats.

Hade du önskat att Sara Danius blivit kvar, både i Akademien och som sekreterare?

– Jag hade önskat att Sara Danius blev kvar som ledamot, och jag har inte gett upp hoppet om att hon kan bli det. Jag vet att Anders Olsson försöker övertala henne att inte lämna sin stol. Däremot tror jag att hon i nuläget gjorde rätt som trädde tillbaka som ständig sekreterare i den situation av akut splittring som nu råder.

Är konflikten i grunden en fråga om strukturer som äldre/yngre och männen/kvinnorna? 

– Nej, det är betydligt mer komplext än så. Jag tror alla ledamöter är eniga om att den så kallade kulturprofilens beteende varit förkastligt, för att uttrycka det milt, och här har det rått stor enighet om att banden mellan honom och Akademien är och förblir brutna. Däremot har en majoritet av ledamöterna varit främmande inför tanken att Katarina Frostenson ska straffas för sin makes försyndelser.

– Själv tycker jag att det finns något makabert i att ytterligare vilja förnedra en människa som redan fått sitt liv slaget i spillror. Jag blev därför väldigt berörd när Lotta Lotass gick ut och påminde om den sedelärande berättelsen om att den som är fri från synd kastar första stenen. Det borde förstås ha varit jag som teolog som skulle haft mod och klokhet att säga detta. 

– Det stämmer alltså inte att tvedräkten stått mellan två läger, å ena sidan ett reaktionärt patriarkat, å andra sidan ett par djärva framåtsträvande kvinnor. Vi är tre kvinnor – inräknat Lotta Lotass – som uttryckt vår bedrövelse över det bitvis hänsynslösa drev som riktats mot Katarina Frostenson. Ytterligare en kvinna lade ner sin röst i frågan om uteslutning. Det var alltså bara en kvinna, som tillsammans med en grupp av fem män, drev på och röstade för uteslutningen – av en kvinna.

Hur ska man se på jävssituationen, att Katarina Frostenson, som delägare i det bolag som står bakom och driver kulturprofilens klubb, tagit emot pengar av Akademien?

– Detta är något som samtliga ledamöter ser som mycket allvarligt och oförsvarbart, även här har det rått stor enighet. Men majoriteten av ledamöterna har likväl inte funnit att detta betingar ett så drastiskt straff som uteslutning. Här tror jag återigen att man bör påminna sig om att den som är fri från synd kastar första stenen.