Vad har Jordan Peterson som kyrkan saknar?

Maria Magdalena församling ser en tillströmning av människor intresserade av kristen tro. Men med dem sipprar nykonservativa och gammalkristna idéer in. 

För en kyrka som vill vara välkomnande och trygg krävs att man markerar mot tankegods som inte passar in – vilket Maria Magdalena med den äran gjorde i ett uppmärksammat Facebookinlägg. 

Responsen visar att många delar deras oro. Jag tolkar det som att fler än Maria Magdalena församling ser tecknen i tiden, och kanske känner sig villrådiga inför hur de ska agera.

En orsak till denna rörelse är kristna agitatorer på sociala medier, oftast konservativa. Deras budskap fungerar som en trojansk häst: det laddar mottagare med en viss världsbild och uppmanar dem att söka sig till kyrkan. Men idéerna många av deras lyssnare får med sig har mer gemensamt med strömningar klart mer konservativa än med Svenska kyrkan. 

Figurer som Wesley Huff, som efter sin medverkan i The Joe Rogan Show fått en mångmiljonpublik, eller Mike Winger, som når hundratusentals med timslånga utläggningar om varför kvinnor inte kan vara präster, är exempel på sådana som dominerar nätets kristna samtal. 

Även ortodoxa och katolska röster har enormt inflytande, från lekmän till biskopar som Robert Barron. Och så finns framgångspredikanter som Stephen Furtick, perfekt anpassad för TikToks algoritmer. 

Men oavsett var man börjar i denna diskussion leder spåren till ett namn: 

Jordan B. Peterson, den kanadensiske professorn som hyllats och kritiserats om vartannat, men vars timslånga bibelstudier paradoxalt nog gjort honom till en av vår tids mest inflytelserika religiösa röster. 

Bibelstudierna har blivit gruppsamtal med religiösa ledare om de stora frågorna som lockat ofattbart många tittare. 

Hans idéer om kristendomen som ett fundament i Väst har fått en organiserad utlöpare i ARC, Association for responsible citizens, som nyligen samlade tusentals besökare i London. Däribland många högprofilerade kristna.

Hans senaste bok We Who Wrestle with God befäster temat. 

Vad vill jag nu ha sagt med allt detta?

Nej, Svenska kyrkan bör varken anamma hans eller andra Some*-predikanters slutsatser, men den behöver förstå varför dessa röster skapar ett intresse för kristen tro hos människor. Och våga ställa frågor som; 

Vad missar vi att adressera? 

Varför har Svenska kyrkan inga egna influerare som tar plats och erbjuder fördjupade samtal om Bibeln? 

Medan dessa frågor blir underlag för vidare funderingar kommer dessa människor att fortsätta komma till våra kyrkor.

Att utforska tron tillsammans i kyrkan är då, precis som Maria Magdalena församling skriver, en gåva. 

Men vi måste vara så generösa att vi är en kyrka också för den som upptäckt Gud på sätt vi möjligen inte skulle önska, men som nu längtar efter att brottas med Gud. För att tala med Jordan Petersons ord.

Annars står där tusen nätpredikanter åter, redo att färga deras värld och Gud i andra färger än de Svenska kyrkan faktiskt kan erbjuda.

Robert Tjernberg

*Some står för sociala medier

Det här är en krönika i Kyrkans Tidning. För åsikterna i texten svarar skribenten själv.