Syrisk-ortodoxa patriarken tror på försoning efter kriget

Uppdaterad

Nu när vi tycks se början till slutet på inbördeskriget i Syrien, hur ser situationen ut för de religiösa minoriteterna, däribland kristna, i landet?

– Kriget i Syrien var aldrig ett religiöst krig, det var allt annat än religiöst. Men det har av politiska skäl framställts på det sättet, i synnerhet som att det skulle vara en konflikt mellan sunni- och shiamuslimer.

– Jag tror inte att vi kommer att ha några större problem med att hitta tillbaka till varandra och verka för en försoningsprocess.

Men kriget och förföljelsen från extremistgrupper gjorde att många lämnade landet.

– Detta är ett stort bakslag för oss. Det är väldigt skadligt för oss eftersom vi är så få till antalet. Men trots att vi är så få så borde vi kunna upprätthålla vår aktiva närvaro. Till exempel genom våra utbildningsinstitutioner, genom att vi hjälper vårt folk att komma i arbete, att utföra vårt uppdrag att sprida en fredskultur och brobyggande och så vidare.

Som ett exempel på hur kyrkan kan stärka den närvaron nämner han särskilt det universitet som kyrkan nyligen har öppnat – Antioch University – som är öppen för alla, kristna och muslimer.

Har kristna varit mer sårbara än andra grupper i konflikten?

– Ja, vi har varit mer sårbara men vi har också varit mer tålmodiga i vårt sätt att genomlida och överleva denna sortens behandling.

– Som kristna har vi blivit angripna på två sätt: först av extremistgrupperna, där flertalet är muslimer, men också för att vi har upprätthållit vår lojalitet till regeringen. Vi ser det som vårt hemland, som vårt land. Och denna stat försvarade oss, inte bara oss, för att vi är kristna, utan hela folket, säger han.

Och dessa ”fanatiska religiösa grupper” - som patriark Ignatius Aphrem II kallar dem - kom till stor del utifrån Syrien, menar han.

– Första måltavlan för dessa var kristna och muslimer som inte delade deras uppfattningar, och därefter staten och den syriska regimen. Så vi blev inte bara extremisternas måltavla för att vi är kristna, utan också för att vi stod på den legitima regeringens sida. Därför var det många som inte kunde överleva där utan fick lämna landet och hitta en ny plats att leva på.

Under konflikten, och under de fyra åren som han har varit patriark, har Ignatius Aphrem II varit tydlig i sitt stöd för regeringssidan. Under ett möte tidigare i år sade han att ”mångfalden och harmonin i det syriska samhället har försett det med styrkan att möta det globala krig som har förts mot det”, rapporterade den statliga nyhetsbyrån Sana.

Han fördömde tillsammans med den ortodoxa patriarken av Antiokia, Johannes X, och den grekisk-melkitiske katolske patriarken Youssef Absi, USA:s, Storbritanniens och Frankrikes flygbombningar efter kemattacken i våras: anklagelserna var ”orättfärdiga och saknade stöd av tillräckliga och tydliga bevis”, skrev de tre kyrkoledarna.  

För många i Sverige är stödet till regeringen svår att förstå. Kan du förklara den ståndpunkten för dem?

– Hela världen erkänner den syriska regeringen som en legitim regering, vilket är vår skyldighet som kristna att respektera.

– Utöver det är det en sekulär regering som har skyddat kristna, men också andra. Vi blev måltavlor för dessa grupper. De kidnappade två av våra biskopar, som fortfarande sitter fångna, de förstörde kyrkor och kloster, och de kom för att döda oss. Och de som försvarade oss var den syriska armén, säger Ignatius Aphrem II som själv blev måltavla för ett självmordsattentat för två år sedan.

Detta hände i staden i Qamishli i norra Syrien i samband med en ceremoni till minne av det assyriska folkmordet 1915. Tre av hans livvakter omkom och ytterligare fem skadades, men patriarken klarade sig.

– Så vad tycker du? Hur skulle vi bete oss? Skulle vi gå emot den syriska armen och ställa oss på den sida som försöker mörda oss? Definitivt inte. Men betyder det att vi håller med om allt som den syriska regeringen gör? Självklart inte.

– Vi är de första att kritisera den syriska regeringen när det behövs kritik. Och vi säger till regeringsrepresentanter att efter detta kriget behövs ett nytt Syrien. Det borde bli fler friheter för folket, det borde genomföras politiska reformer och respekt för mångfalden som finns i Syrien.

Patriark Ignatius Aphrem II vill se ett starkare stöd till de kristna som vill återvända, både till Irak och Syrien. Och för det behövs en stark regering som kan skydda hela befolkningen, oavsett religion.

Vad hoppas du att Svenska kyrkan kan göra?

– Svenska kyrkan kan inte stå för skyddet, men kan erbjuda moraliskt stöd, att tala för vår sak, men också ge bistånd till olika projekt.

– Så om man vill hjälpa kristna så är det bäst att ge bistånd till byar och städer med fungerande kyrkor, vilket i huvudsak finns i regeringskontrollerade områden. För vi kan inte överleva under rebellerna.

Vissa menar att vi i första hand ska stödja kristna i Syrien, före andra, icke-kristna. Hur ställer du dig till det?

– Jag skulle inte hålla med till hundra procent. Visst måste vi stötta kristna, det bör vara en prioritet. Men vi måste också stödja andra eftersom vi vill investera i vår framtid. Och vår framtid är med muslimerna där. Och vill vi stanna där måste vi ha goda relationer med muslimer, säger han.

– Men hittills har kristna undantagits från den hjälpen eftersom den oftast har getts till lägren.