I januari vigdes du till präst. Hur känns det?
– Jättebra! Men det är skillnad på att studera och att nu praktisera det jag under många år har lärt mig. Det är skönt, men känns i kroppen och huvudet.
Vad ser du mest fram emot i ditt nya yrke?
– Att fira gudstjänst och predika.
Varför ville du bli präst?
– Det var en lång resa. Jag kommer från den syrisk-ortodoxa traditionen och där är det otänkbart att kvinnor kan blir präster.
Sema Teymur växte upp i Wien, Österrike och flyttade till Sverige på 1990-talet. Här bildade hon familj, jobbade först i butik och utbildade sig sedan till socialpedagog och jobbade i skolan.
– Jag betraktade mig som kristen, men det saknades en pusselbit. När livet var som svårast och kändes outhärdligt, började jag för första gången läsa Bibeln själv. Det som att Gud själv fick tala till mig och en stark längtan att följa Honom väcktes.
Sema Teymur började gå i bibelgrupper och testade gudstjänster i andra traditioner än hennes egen.
Hur kom du i kontakt med Svenska kyrkan?
– När mina döttrar konfirmerades. Jag kände delaktighet och tyckte att de gjorde ett fantastiskt jobb och frågade prästen om det fanns något jag kunde hjälpa till med. Jag blev kyrkvärd och sprang på alla sammanhang där man kunde växa som troende.
Sen fick du tips om teologiutbildningen. Hur var det?
– Utbildningen var inte vad jag trodde och jag hoppade nästan av. Men jag tycker inte om att ge upp och jag var nyfiken, så jag sökte andra kurser. Efter varje kurs jag hade gått fick jag ny kunskap och kände jag mig styrkt, så jag fortsatte.
Det blev många år med teologistudier, men att bli präst fanns fortfarande inte på kartan för Sema Teymur.
– Jag hade en kamp med Bibeln, traditionen och med alla runt mig som inte accepterade det. Jag brottades också med mina egna tankar. Kampen pågick hela tiden, sida vid sida med att jag envist fortsatte att studera teologi.
Hur gick samtalen med dem som var emot kvinnor som präster?
– Det blev diskussioner hemma och det tog tid att övertyga min man. När han följde med mig till Svenska kyrkan och såg hur vi jobbade, att det inte var samma hierarki som ortodoxa kyrkan utan en demokratisk organisation där män och kvinnor jobbar och bestämmer tillsammans, då blev han lugnare. Han kunde se mig tjäna som präst där.
– Han sa att om det är dit Gud har kallat dig, vill jag inte vara emot det. Det kändes skönt att han var på min sida. Två år innan jag sökte till präst började jag släppa pressen och la det i Guds händer.
Sema Teymur sökte till slut och blev antagen som präst. Hon blev chockad, men glad.
– När det blev dags för prästvigning trodde varken jag eller min familj att det var sant. Det var overkligt, men otroligt glädjande.
Nu är du pastorsadjunkt i Salems församling, hur är det?
– Många är i början misstänksamma: “En kvinna från en annan tradition, med ett annat ursprung är präst i Svenska kyrkan, hur ska det gå?” Men när vi har gudstjänst och firar mässa blir de positivt överraskade, för det blir så bra. Det känns som att det är här jag hör hemma. Det var en krokig och jobbig väg, men allt som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.
Vilken är din hjärtefråga?
– Att så många människor som möjligt ska upptäcka sin kallelse och få mod och våga följa den. Jag är så evigt tacksam att just Svenska kyrkan är så öppen och demokratisk och välkomnar alla att hitta sin kallelse. Det är tack var det som jag som syrisk-ortodox kvinna har haft möjlighet att följa min kallelse.
