Väckelse har alltid kommit underifrån

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribenternas egna.

Ola Sigurdsons ord måste tas på största allvar, och vi delar innehållet i stort sett. Det vore djupt olyckligt om kyrkan och dess ledning nu går i försvarsposition och säger att Ola Sigurdson har fel eller i varje fall överdriver.

Vår bild och erfarenhet är att av de tre komponenterna organisation, ekonomi och innehåll är det den tredje om innehållet som får stryka på foten till förmån för de två andra. Visst är organisation(sförändringar) och ekonomi nödvändiga att arbeta med. Samtidigt är det avgörande för kyrkan att dessa båda har ett enda syfte: att bana väg för innehållet i det kyrkan vill förkunna och ge människor. 

Detta budskap är å ena sidan oföränderligt över tid: evangelium om Jesus Kristus. Å andra sidan fordrar planteringen av detta evangelium i människors livsmylla i varje tid ett gediget och kompetent tolkningsarbete. Få tror vi skulle motsäga detta. 

Problemet är att så lite av arbetet ges värde, tid och utrymme. På alla plan inom kyrkan. Kyrkomötet sysslar mest med kyrkans utsida. Teologiska kommittén lämnar mycket mer att önska enligt Ola Sigurdson. Biskoparna centralt gör en del, men det sipprar dåligt ned till stiften och församlingarna av många och olika anledningar. 

Vi vill med denna artikel särskilt fokusera på församlingarna. 

Prästerna är utbildade förhoppningsvis till att vara församlingarnas teologiskt sakkunniga. Människor i alla åldrar som är nyfikna på budskapet har rätt att förvänta sig att prästerna är en kompetent samtalspartner i teologiska ting som bibelfrågor och dogmatik. Inte så att de har alla svar på allt men så att de själva lever i bearbetningen av frågorna utifrån sina kunskaper och vet var kunskap finns att hämta i böcker och bland kolleger.

Prästkollegierna som samlas regelbundet borde ha självklara inslag av teologisk bearbetning av både centrala och lokala tolkningsfrågor. Prästernas predikningar borde alltid vara resultatet av noggrann bearbetning av bibeltexterna och prästernas vardagserfarenheter i församlingen.

Vi inser att församlingsarbetet rymmer så många sidor som fordrar det mesta av medarbetarnas, inklusive prästernas, tid att teologisk bearbetning är det som kan avvaras utan att det märks – på kort sikt!

Vi skulle vilja se en teologisk väckelse inom kyrkan där människor i allt större utsträckning ställer krav på innehållet i det som förs fram. Och där medarbetarna, särskilt prästerna, ges och tar sig tid att studera, reflektera och samtala kring den teologi som ger kyrkan dess existensberättigande. Väckelse har alltid kommit underifrån. 

Normunds Kamergrauzis, domkyrkoteolog

Hans Ulfvebrand, domprost emeritus