"Viktigt att tro på den som berättar om övergrepp"

I snart 20 år har Svenska kyrkan arbetat aktivt mot sexuella övergrepp inom kyrkliga miljöer. En av de som arbetar med det här är Inger Lise Olsen, handläggare för genderfrågor på kyrkokansliet och som också samordnar Svenska kyrkans nätverk av kontaktpersoner för arbetet mot sexuella övergrepp.

Hon säger att de allra flesta möten, själavårdssamtal och läger i kyrklig kontext är respektfulla och trygga men att det också kan förekomma sexuella övergrepp och gränsöverskridanden i dessa sammanhang. Därför tycker hon att det är otroligt viktigt att alla tänkt igenom hur de hanterar situationen om något händer.

– De som haft ett fall blir smärtsamt uppmärksammade på att det här är något de borde tänkt på innan, säger Inger Lise Olsen.

Alldeles nyligen dömdes exempelvis en ledare på ett konfirmationsläger för sexuellt ofredande. Föräldrarna till den utsatte konfirmanden riktade då kritik mot församlingen för att den inte agerat direkt när den fick höra om händelserna.

– När det gäller barn och unga ska man polisanmäla direkt, inte hålla på med någon intern utredning. När vuxna drabbats ska de erbjudas stöd och den som är chef, kyrkoherden, få veta vad som skett. Kyrkoherde och kyrkoråd kan i sin tur få stöd av jurister på arbetsgivarorganisationen. Vi vill att det ska vara professionella utredningar.

Inger Lise Olsen säger att när någon berättar om ett sexuellt övergrepp eller trakasserier så är det väldigt viktigt att personen blir trodd och får hjälp att placera skulden.

Ofta i sådana här fall står ord mot ord, hur gör man då?

– Om det inte håller för en dom så kan man ändå få stöd som människa. Även om man till exempel inte vill ta det till domkapitlet så har vi sett att man gärna vill ha en ursäkt, kanske en biskop som kan säga att: någon har kränkt dig i kyrklig kontext och vi anar bara vad det kan ha betytt i ditt liv.

I Svenska kyrkans dokument "Vad gör vi nu?" från 2011 finns konkreta riktlinjer och handlingsplaner för hur församlingar kan agera för att förebygga eller hantera sexuella övergrepp.

Inger Lise Olsen säger att det görs ett mycket bra arbete ute i många församlingar men att utmaningen är att sprida det till alla. Ingen anställd, förtroendevald eller ideell ska få använda den kyrkliga kontexten för att begå övergrepp.

– Anar du att något är på väg åt fel håll, ta hjälp och berätta för någon. Var noggranna med rekryteringar, också när det gäller ideella ledare och följ upp. Många ungdomsledare får ta ett väldigt stort ansvar och det är viktigt att de får handledning.

Hon säger att det handlar om att tänka till innan, att man helst inte ska jobba ensam som vuxen i en barn- och ungdomsgrupp och att det ska finnas ramar vid själavårdssamtal för präster och diakoner.

I Svenska kyrkan finns det många situationer när personer hamnar i en slags beroendeställning till en anställd. När maktbalansen inte är jämn. Vad måste man tänka på speciellt för Svenska kyrkan som arbetsplats?

– Där människor möts finns det alltid en risk att den som har mest makt utnyttjar situationen för egna behov. Det sker inom scouterna, idrottsrörelser, universitetsvärlden, vården och i Svenska kyrkan.

– Det jag tycker är allvarligt med Svenska kyrkan är att vi går ut med att vi finns när livet går sönder. Det blir då extra allvarligt när en person som är där på Svenska kyrkans uppdrag inte lever upp till det här.

Inger Lise Olsen pratar om att Svenska kyrkan har ett stort förtroendekapital och vikten av att upprätthålla det.

– När livet går sönder så vet man att det finns någon som är beredd att lyssna, och det är något att förvalta. Det förtroende vi har är en färskvara och det är därför jag tycker att det arbete vi gör är så viktigt.