Kritik mot stift i utvärdering av sammanläggningar

Varför gjorde ni det, Per Rosenberg, chef för Enheten för främjande och tillsyn, Linköpings stift?

– Jag tycker att det är självklart att när man genomför en så här stor förändring måste man lära sig av processen. Vi har gjort studien kort tid efter sammanläggningarna, men det gör det möjligt att följa upp och se vilka effekter de får, om några år.

Hur ser du på kritiken mot stiftet i rapporten?

– Det finns praktiska lärdomar. De intervjuade tyckte att det saknades checklistor över hur arbetet skulle genomföras. Det fanns checklistor, men det går att göra mycket mer.

– Informationen ansågs ha brustit. Vi tycker att vi har gett information, men vi hade kanske inte insett hur mycket information som behövs.

– Sedan har vi dragit två stora lärdomar. En pastoratssammanläggning initierar en väldigt stor process och stiftet behöver arbeta mycket mer med att ge kvalificerat stöd när enheter ska läggas samman.

– Och man måste ha en tydlig målformulering. Syftet med förändringen måste vara klart: att skapa en verksamhet med bättre kvalitet och mer rationell användning av resurserna.

– Om församlingen och de anställda hoppas att sammanläggningen ska förändra så lite som möjligt hade man behövt ett tydligare mål. Utan processtöd och tydlig målformulering riskerar processen att sluta i besvikelse och cynism.

De sammanläggningar som församlingarna eller pastoraten själva önskade upplevdes som mer positiva än de som stiftet initierade. Hur förhåller ni er till det?

– Utgångspunkten den närmaste tiden är att sammanläggningar ska ske när pastoraten önskar det, eller om det krävs av ekonomiska skäl eller arbetsmiljöskäl. Under tiden ska vi lära oss ordentligt av det vi gjort.