Jag skriver in i dagboken att jag vill se Jesus

Om du vid kaffebordet på jobbet berättar att du ska fasta undrar nog någon om du hängt på en hälsotrend. En snabb googling på ämnet berättar att du genom inköp av ett fastepaket får kroppen renad. Att fasta för hälsans skull är inte ovanligt men att fasta som ett verktyg för att få tid för reflektion och bön är ovanligare.

Nu på söndag är det fastlagssöndagen. Det är den tid i kyrkoåret som kallas för förfastan. Förfastan kanske vi inte lägger märke till, mer än att vi äter fastlagsbullen till kaffet, men det är nu vi har möjlighet att planera de dagar som ska komma.

Du ger dig inte i väg på en längre resa utan förberedelse. Ska du gå en lång fjälltur går du noga igenom packningen. Kanske har du också planerat utifrån en karta, du har en resrutt klar och du ser platser du vill besöka. Förfastan sätter in oss direkt i kartbilden genom temat för söndagen som är Kärlekens väg. Färdplanen inför fastan är inte oviss och platserna som ska besökas besöker vi inte själva. Vandringen är en vandring med Jesus Kristus. Han går den väg han ska gå, genom kamp och smärta och genom död till liv. Det är detta som är kärlekens väg. 

I söndagens evangelietext är det några greker som rest till Jerusalem för att tillbe Gud. De säger till en av lärjungarna, Herre, vi vill gärna se Jesus. 

Låt oss stanna upp vid denna underbara förfrågan! Hade dessa personer planerat in i sin resrutt, ett möte med Jesus? När jag läser deras önskan spritter det av glädje i mig. Är det inte precis det jag längtar efter? Är det inte en utmärkt längtan att bära med sig in i fastan? Jag vill se Jesus.

Genast börjar tankarna rusa, hur blir jag seende? Nej, vänta lite, jag behöver inte svaret på frågan nu. Jag säger till mig själv, ta med den längtan efter att bli seende, in i fastans dagar. Jag antecknar den med stora bokstäver i min dagbok för att inte tappa bort den på vägen.

Jesus påbörjar i fastan sin vandring upp mot Jerusalem och vi får gå med honom på kärlekens väg, där han går i självutgivande och lidande. Det kommer bli en vandring utöver det vanliga, den vill föra oss bortom oss själva för att se en Gud som älskar människan och som satsar allt. Jesus ger i evangelietexten en försmak om vad det handlar om, vetekornets lag, från död till liv.

Som en kontrast till detta skriver Johannes ­Chrysostomos på 300-talet i en fastepredikan, Ljuv är fastetiden. Det kan innebära att fastan kan vara tid för glädje. Glädjen består i att vi får vandra nära den älskade, och öva oss något i att gå i hans fotspår.

Jesus undervisar vidare i söndagens text om vad detta innebär, Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Fastan utmanar och är ljuv eftersom den hjälper oss att se på Jesus och att följa honom i allt.

De flesta vet att fasta handlar om att avstå och att avstå är ofta förknippat med avsaknad. Den som köper fastepaketet på hälsobutiken vet att något annat väntar, i det fallet positiva effekter för kroppen. I kyrkans tid är det på liknade sätt. I förfastan kan vi var och en fundera på vad vi ska avstå ifrån.

Det är svårt att avstå och har aldrig varit enkelt men vad händer när du ser att något annat väntar? Du avstår en sak för att vinna något annat. Tänk om din bön och fasta för dig närmare Jesus så att du blir seende på ett nytt sätt? Då har du vunnit allt. Jag tar dagboken med mig för vidare reflektion. Vad önskar jag bära med mig på min vandring? Vad önskar du bära på din?

Kerstin Oderhem
Missionsföreståndare EFS