Act Svenska kyrkan borde fullfölja sina avtal ändå

Människan ska enligt evangeliet leva i världen, för världen men inte av världen. Och Svenska kyrkan är, vilket betonas inte minst av biskopskollegiet, en del i den världsvida kyrkan. Det är en stor konst att leva så här och det är därför kyrkans puls är barmhärtighet och nåd. Barmhärtighet mot alla och därför också mot sig själv. Att inte leva av världen innebär enligt traditionen inte i första hand att avstå från världen utan att stå i kritisk dialog till den, för att kunna förbli i kärlek till världen och ändå vara jordens salt. 

Just nu pågår debatter i Sverige om bland annat snökaos och mer europafokuserat om Nato - och i Svenska kyrkan har krafttag börjat tas för att inflationssäkra KAE, alltså den kyrkoantikvariska ersättningen. Den som frusits sedan länge, vilket i realiteten betyder en avsevärd minskning. 

En debatt som är än mer betydelsefull ur ”för världen-perspektivet" är den som kyrkomötet helt enkelt måste ta nu när regeringen har gett Sida i uppdrag att se över hur internationellt bistånd ska hanteras. Detta eftersom Sida som en del i den processen har valt att ensidigt säga upp avtalen med samtliga strategiska partnerorganisationer (SPO), vilket inkluderar Act Svenska kyrkan. 

Vad Sidas översyn kommer att resultera i vet väl ingen säkert. Eventuellt anser man att man ska hantera samtliga utbetalningar och kontakter direkt med mottagande organisation, alternativt att man återkommer till utvalda SPO och låter dessa komma in med förnyade ansökningar. För Act Svenska kyrkans del rör det sig i dagsläget om kontrakt värda 108 mkr per år som sagts upp av Sida. Act Svenska kyrkan har under webbseminarier med anledning av detta den senaste tiden uttryckt att Act Svenska kyrkan avser att avvakta till sommaren med att säga upp sina avtal med de internationella motparterna. Detta motiveras med ”i avvaktan på Sidas och regeringens utvärdering.” 

Att Act Svenska kyrkan med nödvändighet skulle säga upp de avtal man ingått med sina internationella samarbetspartners, som en följd av att Sida drar in finansieringen, ser vi som långt ifrån självklart. Vägen framåt är istället den motsatta. Det finns en finansiell och, inte minst, etisk förpliktelse för Svenska kyrkan att hantera sina relationer ansvarsfullt – en förpliktelse som inte kan tillåtas upphöra på grund av att Svenska kyrkan i sin tur drabbats av en förändrad finansieringsbild. Vi anser således att Svenska kyrkan måste fullfölja sina åtaganden, inte minst då det gäller verksamheter som, om de abrupt avbryts, drabbar de allra mest utsatta i världen. 

Act Svenska kyrkan har under några år tydligt formulerat sig kring temat ”Flytta makten”. Därför kan Svenska kyrkan inte hantera sina partnerrelationer med samma sorts kortsiktighet och maktfullkomlighet som Sida uppvisat gentemot sina strategiska partnerorganisationer. Vi ber Act Svenska kyrkan att fullfölja sina avtalade överenskommelser, sin formulering om maktförflyttning, och också tydligt förvänta sig att kyrkomötet tar sitt ansvar för världen, och inte gör barmhärtigheten för världen till något som avfärdas med skälet att politikerna i regeringen (eller i dess närhet) inte tar sitt ansvar. 

Kyrkomötet har redan sedan tidigare fattat det i våra ögon hårresande beslutet att skära ned anslaget till det internationella arbetet från 100 miljoner kronor till 15 miljoner kronor per år, en minskning med 85 procent. Då kan man inte också sitta passivt och nu låta ytterligare drygt 100 miljoner kronor skäras bort. Var och en som läst Årsredovisningen vet att kyrkomötet har tillgång till de medel som behövs, det är inget annat än en budget- och fördelningsfråga. Det måste bli ett slut på att låta de allra fattigaste stå för Svenska kyrkans som vi ser det omotiverade, onödiga och motsägelsefulla kostnadsbesparingar.

Kristian Lillö, kyrkoherde, kontraktsprost

Tomas Andersson, ekonomichef, internationellt arbete