Berättelsen om Malmö pastorat är inte alltid sann

Kyrkans tidning har vid upprepade tillfällen rapporterat om den utveckling som lett fram till att vi i de större städerna fått allt större kyrkliga enheter. Storpastoraten är ett sätt att bemöta framtidens utmaningar men har också kommit att ifrågasättas. Malmö pastorat har på ett särskilt sätt hamnat i skottgluggen.

Vi som skriver denna artikel är djupt engagerade i Svenska kyrkan Malmö – som kyrkorådets ordförande sedan två år och som förtroendevalda på församlingsnivå, stiftsnivå och nationell nivå. Vi förstår att det råder oro inför det nya och okända men vi menar att berättelsen om Malmö pastorat inte alltid varit sann.

Vi har i Malmö pastorat en minskad medlemsutveckling samtidigt som vi ser en ökad mångfald i en stad som växer befolkningsmässigt. I en sådan kontext krävs nytänkande och nya arbetssätt. Samarbete och samverkan är viktiga ledord.

Under de två år som gått sedan förra kyrkovalet har kyrkorådet i samverkan med kyrkoherde och medarbetare genomfört en rad förändringar som lett till ett skifte i pastoratet. Vi har äntligen fått till en ledarskapsutbildning för samtliga församlingsherdar, biträdande församlingsherdar och arbetsledande diakoner. Kompetent ledarskap är centralt för en fungerande verksamhet och en god arbetsmiljö. Pastoratet har satsat på ett strategiskt arbete i hela Malmö vad gäller exempelvis barnkonsekvensanalys och hållbarhetsarbete.

Hållbarhetsarbetet ligger i linje med den ”Färdplan för klimatet” som klubbats av kyrkostyrelsen; tack vare vår storlek har Malmö pastorat kunnat ta höjd och är med på den viktiga resan framåt.

Men framfört allt har vi under de sista två åren omsatt i praktik det beslut om organisationsförändring som fattades redan 2012 och som skulle ha börjat gälla 2014. Detta är något som tidigare kyrkoråd inte klarat av att genomföra; när de stött på kritik har de vikit sig och gett efter.

Förändringar är jobbiga att genomföra men nu har vi äntligen rivit av plåstret.

Vi menar att den uttryckta dåliga arbetsmiljö som flera vittnat om i pastoratet är ett resultat av den tidigare oförmågan att genomföra den beslutade organisationsförändringen. Men med kompetenta mellanchefer och med tydliga planer för organisation och delegation har vi lagt grunden för en fungerande församlingsverksamhet.

Förändringarna har tyvärr medfört att en del personal slutat. Det kan röra sig om människor som inte längre känner sig bekväma i den nya organisationen. Vi beklagar detta men tror att de numera genomförda förändringarna varit både bra och i förlängningen nödvändiga.

Vad är det då för idéer som driver omorganisationen?

Vi är en stor enhet med sex församlingar, 21 kyrkor, 118,000 medlemmar, 130 fastigheter, 620 anställda och en ekonomi som omsätter ca en halv miljard kronor. Kritiken har gjort gällande att denna storlek skapar en hierarkisk organisation som inte förmår se behoven lokalt i de enskilda församlingarna och de gudstjänstfirande gemenskaperna.

Vi menar tvärtom att det finns goda möjligheter till samverkan och nätverkande inom ramen för den större enheten. Viktigt för oss är att alla beslut numera flyttas så nära verksamheten som möjligt. Ett exempel på hur detta fungerar gäller budgeten för 2024-2026 där samtlig personal och samtliga församlingsråd har fått beviljade sina ökade äskanden av respektive verksamhetskostnader. Detta är enastående ur ett ekonomiskt hänseende men är framför allt ett utslag av en organisation där hela verksamheten får utrymme och där alla verksamhetsområden får växa.

Dessutom visar det att det råder en optimistisk stämning i pastoratet. För första gången på många år växer verksamheten. Personal och församlingsråd drivs av visioner om en utvidgad verksamhet. Här finns energi och kraft. Vi är glada och stolta över detta och vi menar att vi är på rätt väg både gällande organisationen och personalens välmående.

I motsats till den kritik som riktats mot Malmö pastorat så är det inte organisationen i sig vi ska vara lojala mot, utan det gemensamma uppdraget såsom det kommer till uttryck i församlingsinstruktionen. Följaktligen ökar verksamheten gällande barn, ungdomar och konfirmander – helt i enlighet med församlingsinstruktionen: ”Ett enda bröd – en enda mänsklighet”.

För att upprätthålla detta goda arbete krävs fortsatt samverkan mellan kyrkoråd, församlingsråd och församlingsherdar. Här krävs också en kyrkoherde som har mod, förmåga, vision och god teologi. Vi menar att vi har en sådan kyrkoherde i Gunilla Hallonsten.

Vi ser framtiden an med tillförsikt.

Per Håkansson, Mats Högelius, Anders Lundberg, ViSK i Malmö