Foto: Mikael M Johansson och privat
Musiken är ett sökande i sig. Och ett läkande. Och ett jubel!
Varför är det viktigt att undervisa barn och unga i orgel? Det största argumentet som idag lyfts fram är att vi inom kort kommer att sakna 700 kyrkomusiker på grund av stora pensionsavgångar. Det är en otroligt stor siffra! Och lite svår att ta in.
Jag håller inte med om detta i stort. Naturligtvis vill vi ha kyrkomusiker, och utbildade sådana, även i framtiden. Men det är inte hela anledningen till att jag – och flera med mig tror jag – vill undervisa i orgel. Jag har aldrig haft en orgelvisning utan tusen frågor, från både barn och vuxna. Det är ett komplext och fascinerande instrument.
Och orglar finns nästan uteslutande i våra kyrkor. Alltså, jag upprepar, orglar finns nästan uteslutande i våra kyrkor. Det är bara vi som kyrkomusiker som kan undervisa i just orgel. Därför är det en viktig och stor uppgift.
Visst är det viktigt med aspekten rekrytering också. För det är ett faktum, vi kommer att bli kort om kyrkomusiker inom en snar framtid. Men det är så många saker man ger till barn och unga, och även vuxna för den delen genom orgelundervisning:
• En grund i musik, en bildning
• De lär sig spela ett instrument, får repertoar med mera
• De får ingå i ett sammanhang (genom att vara med på en högmässa eller en konsert eller en orgelklubb eller vad det nu kan vara)
• Vi visar att Svenska kyrkans dörr är öppen
Dessa är de absolut viktigaste orsakerna till orgelundervisning – och viktiga att inte glömma bort! Att låta barnen och ungdomarna få vara med på riktigt, att få musicera är stort.
Varför ska man få tid att undervisa bara en elev när man kan ha en hel grupp i kören? Jo, eleven är inte ensam. Den har ringar runt sig i form av familj, mormor och farfar, kompisar med flera. Kanske kommer en helt ny grupp till kyrkan den gången eleven första gången får spela, en grupp som inte kanske frekvent går i kyrkan.
De elever man har mött under åren kanske senare blir körsångare, kanske kommer de tillbaka och vill döpa sina barn, kanske sitter de småningom i ett kyrkoråd, kanske vågar de helt enkelt gå in i en kyrka och vara med och fira mässa.
För att vi har visat att svenskakyrkans dörr är öppen. Att man får vara där, blir välkomnad, får lära sig, får vara med om saker, får träffa människor. Blir någon i framtiden även kyrkomusiker är det naturligtvis roligt. Men det är inte hela orsaken till varför vi ska undervisa.
Att få vara med, på riktigt, är stort. Att bli tagen på allvar. Att få träffa en lärare under många år är oerhört viktigt i dagens samhälle, kanske den ende vuxna förutom ens föräldrar som ett barn träffar regelbundet. Att få med sig en grund i musik, få lära sig läsa noter är något otroligt stort! Ett universellt språk som man får tillgång till – och en hel värld öppnar sig.
Att få uppleva ögonblick där tid och rum står stilla, i kören, på orgelpallen, i kyrkbänken. Det är magiskt. Det vill man tillbaka till. Och uppleva igen och igen och igen. Musiken är ett sökande i sig. Och ett läkande. Och ett jubel!
Att vara kyrkomusiker är ett fantastiskt yrke. Oerhört brett: man får vara med vid livets stora högtider, får möta många människor, får fira gudstjänst och så vidare.
Det vi har med oss som utbildade behöver vi lyfta fram, och dela med oss av. Det finns en stor skatt att ösa ur vad gäller kyrkomusik genom historien, att lyfta fram den och utbilda gemene man är också en uppgift. För hur kan man tycka om något man aldrig hört? Där har vi en otroligt viktig undervisande aspekt. Samtidigt som vi behöver möta dagens musik och blicka in i framtiden. Men det kan vi inte göra utan musikens historia. Det hör ihop.
Vill vi att folk ska kunna spela orgel? Ja! Då får vi undervisa, eller kanske kollegan kan göra om du inte brinner för det, och vi behöver lyfta in tid i tjänsterna för uppgiften. Varför? För att orgel är ett så fantastiskt coolt instrument! Man kan spela allt på orgel, det är ju som en hel orkester. Det står en hel massa orkestrar i våra kyrkor runtom i vårt avlånga land.
Självklart vill vi kunna spela på dem. Så att vi kan gå och lyssna, och sjunga med. I många år framöver. Det är en skatt!
Alexandra Pilakouris
organist Linköpings domkyrka, verksamhetsansvarig för pastoratets musikskola med drygt 40 orgelelever, Suzukipedagog och konsertorganist
