Dags att fullfölja skilsmässan mellan kyrka och stat

En sak jag är för är att reformera Sveriges vigselsystem i linje med andra europeiska länders system, där den juridiska vigseln alltid är borgerlig, och sedan kan de par som så önskar ha en frivillig vigselakt i ett trossamfund. Denna kan vara precis lika festlig som någonsin innan.

Ute i Europa är det ganska vanligt att man först går till rådhuset, och sedan om man vill till kyrkan. En av de tankar jag har med detta är att stärka kristna samfunds identitet som trossamfund – om de verkligen i folkdjupet förknippas mer med det faktiska budskapet om Jesus och med tron än med att mer eller mindre, som en del människor ser det, främst vara en leverantör av ceremonier.

Som jag ser det är det positivt om den som deltar i kyrkliga akter verkligen menar vad hon/han säger och gör i kyrkan från sitt hjärta och inte bara ser det som en tradition -och om den kulturen i högre grad kommer in tror jag att Jesus kan bli mera synlig i kyrkan.

En kyrka utan juridisk vigselrätt skulle också sannolikt vara mindre intressant för sekulära politiker både till höger och vänster att vilja styra i utifrån. På lång sikt tror jag också att en kyrka som mer förknippas med ett andligt budskap av många kan ses som mer spännande.

Vi ser idag att betydligt fler söker det andliga än förut.

Detta kan genomföras på något av följande sätt eller kombinationer av dem: att riksdagen fattar beslut och/eller att samfund själva avstår från vigselrätt och/eller att enskilda präster/pastorer/andra företrädare avsäger sig sin individuella juridiska vigselrätt. Vigselrätten är ju individuell.

Sven Johansson, ersättare i kyrkofullmäktige i Jönköping och ledamot i valnämnden