Den heliga Anden - inte den helige

”Ett litet ord kan betyda så mycket” skriver Andreas Wejderstam. Han har noterat att många – ”alltifrån biskopar till pastorsadjunkter” – missar ett och i den trinitariska formeln.

Bra påpekat, och inte så svårt att rätta till. Undertecknad kan någon gång missat ett och, det medges förbehållslöst. Självklart bör vigningstjänsten kunna uttala den trinitariska formeln rätt – det vill säga som den står i Svenska kyrkans handbok. Alltså ”I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn”. Eller, för den som så önskar, ”I Guds, den treeniges, namn”.

Även undertecknad har noterat en avvikande läsning av den formel som återkommer tre gånger i mässan. Denna observation grundar sig på flertalet helgmålsböner och söndagsgudstjänster i såväl radio som TV. Här läser ibland kollegor ”och den helige Andes namn”. Skälen kan säkert skifta, men även här skulle det vara välkommet att den trinitariska formeln blir läst enligt handboken. Det vill säga ”och den heliga Andens namn”.

Delar av mässan kan formuleras på olika sätt. Exempelvis inledningsordet (efter den trinitariska formeln), förbönen, tackbönen efter måltiden och sändningsordet. För dessa delar finns flertalet alternativ, de kan också formuleras fritt.

För andra delar ges inte denna möjlighet. Det är centrala delar som distributionsorden vid utdelandet av mässans gåvor, dopformeln - och den trinitariska formeln. Det skapar såväl trygghet som tydlighet när liturgen följer detta.

Ärkebiskop Martin Modéus visade i mottagningsgudstjänsten i Uppsala domkyrka att han behärskar den trinitariska formeln till fullo, naturligtvis. Det bör gälla oss alla i vigningstjänsten.

Det är inte världens viktigaste fråga, kyrkans utmaningar och möjligheter är som bekant stora. Men ord har betydelse och visst är det rimligt att vigningstjänsten kan och följer den trinitariska formeln?

Gunnar Hillington Kvist
präst, inriktning andlig fördjupning och gudstjänst