Det är precis vad som hände i Bomhus utanför Gävle. Där fick Socialdemokraterna se sitt stöd halveras och istället steg Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, POSK, fram och blev nästan lika stora.

I Uppsala gick Centerpartiet starkt framåt, tack vare en stark lokal profil. Trots att de backade i landet som helhet.
Så går det att fortsätta församling efter församling, stift efter stift. Det understryker att kyrkovalet i första hand är ett lokalt val. Där sker de stora och snabba förändringarna, där finns en närhet mellan väljare och förtroendevalda.
Men det utesluter inte att medlemmarna också bryr sig om frågor som avgörs i kyrkomötet. Så har det uppenbarligen varit i årets val. Kyrklig vigsel av samkönade par och synen på äktenskapet har väckt ett starkt engagemang.

Det talar för att behålla direktvalen till kyrkomötet. På många ställen, som i Klövedal på Tjörn, kan en lokal grupp vara det självklara valet på församlingsnivå. Nomineringsguppen Klövedals församlings bästa i Tjörns kyrkliga samfällighet kammade hem över 70 procent av rösterna i församlingen. Samtidigt som församlingsborna spred sina röster likt en solfjäder i valet till kyrkomötet. Nästan alla grupper fick sin beskärda del.
Möjligheten för medlemmarna att skilja på valen till församling och kyrkomöte, att lägga sina röster olika, är en styrka i kyrkovalet. Att ta bort den valfriheten vore ett misstag.  

DT