<b>I EGEN SAK</b> ”Var i min barndom fanbärare på skolavslutning i Engelbrektskyrkan. Då: Svenska barn, flaggor & nationalsång. Nu: Vänsterradikal hbtq-präst.” Orden kommer från Erik Almqvist, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna.<br>
När socialdemokraternas avgående partiledare Mona Sahlin avtackades i en partiledardebatt häromveckan sa Jimmie Åkesson att Sahlin hade tjänat som inspiration för honom i kampen mot ”det misslyckade mångkulturella projektet”. Sahlin svarade att det var den bästa avtackningspresenten hon kunde få, hon var stolt över att vara en symbol för något som Sverigedemokraterna arbetar emot.
När jag läser Almqvists utsaga kommer jag att tänka på de orden från Mona Sahlin. Jag är stolt över att vara medlem i ett samfund som inte Sverigedemokraterna känner igen sig i. Som består av mer än skolavslutningar och vajande fanor. Som tar ställning, är obekväma och fullföljer sitt kristna uppdrag i samtiden.
”Jesus var inte snäll, han var radikal”, var en av tankarna under måndagens samtal. I den traditionen bör också Svenska kyrkan verka. Om Almqvist inte känner igen sig i kyrkan har vi gjort någonting rätt.
Elin Grelsson
LÄGG TILL NY KOMMENTAR