Församlingsrådens roll måste utvärderas

I samband med den stora strukturreformen i Svenska kyrkan som trädde i kraft den 1 januari 2014 inrättades församlingsråd i de församlingar som, efter reformen, inte längre var egna pastorat med eget kyrkoråd.

Tanken var god. Församlingarnas medlemmar skulle vara delaktiga i församlingens arbete. Dock inte så mycket som i de gamla kyrkoråden – församlingsråden skulle varken ha ensamt ansvar för församlingens ekonomi eller för tillsättning av tjänster.

Lusläser man kyrkoordningen 2014 finner man att församlingsråden enbart har två uppgifter i vilka de själva får bestämma. De ska välja kyrkvärdar och de ska bestämma om församlingskollekter. Medlemmarna i församlingsrådet ska också, som församlingarnas representanter, tillsammans med församlingsherden vara med om utformandet av församlingsinstruktionen.

Genom församlingsrådet ska församlingarna vidare ges möjlighet att yttra sig i frågor som särskilt rör församlingen innan ärendet behandlas i kyrkofullmäktige. Församlingsrådet får också, efter samråd med församlingens präster och musiker, besluta om frågor som rör firandet av huvudgudstjänst och det ska godkänna eventuella förändringar i kyrkan/kyrkorummet.

I de flesta övriga frågor som rör församlingen, sådant som ekonomi och tjänster ska församlingsrådet, enligt kyrkoordningen, samråda med församlingsherde och med till exempel kyrkoråd och fastighetsutskott.

”Samråda med”. Vad betyder det? Här finns många nyanser på en skala allt ifrån att församlingsrådet mer eller mindre enbart informeras om beslut som redan tagits, till att församlingsherde och församlingsråd tillsammans noggrant arbetar sig igenom en fråga.

Den vaga formuleringen ”samråda med” indikerar att mycket kommer att byggas på informella strukturer och personliga relationer. (Påpekas ska dock att samarbetet mellan församlingsråd och församlingsherdarna i den församling, vars ordförande jag fått förtroendet att vara, alltid fungerat mycket väl.)

Vad kan då församlingsrådet egentligen bidra med vid ett ”samråd”? Det har inget större inflytande över församlingens ekonomi och inget alls över tillsättande av tjänster – en tung post i en budget. Representanter för församlingsråden har uppenbart ingen rätt att ens, utan yttranderätt, sitta med vid intervjuer av sökanden.

I Lunds pastorat, det enda jag har närmare kännedom om, kallas ordföranden, tillsammans med församlingsherden en gång om året till ”samråd” i budgetfrågor. Ett rent spel för galleriet. Diskussionerna är redan avklarade. En enad front visas upp: se här, nu är vi överens, så här ska det bli!

Med en förändrad verklighet för kyrkan, där ett vikande medlemsantal fått, och kommer att få, allt större ekonomiska konsekvenser, var en reformering av kyrkans struktur en ren nödvändighet. Att det inte går att behålla ett större antal församlingar med eget kyrkoråd är helt klart. Men har införandet av församlingsråd blivit bra? Fungerar det tillfredsställande? Eller har församlingsråden bara blivit som menlösa skuggor av kyrkoråden?

Ett antal förtroendevalda personer som samlas ett antal gånger per termin för att diskutera – vad? Val av kyrkvärdar sker en gång per mandatperiod. Församlingskollekter beslutas en eller två gånger per termin. Församlingsinstruktionen kan inte dras i långbänk hur mycket eller hur länge som helst. I övrigt är det information om ärenden som redan avgjorts eller om strukturer som församlingsråden inte har något inflytande över.

”Församlingsrådet är styrelse i en församling som ingår i ett pastorat” sägs det i kyrkolagen 2 kapitlet 8§. ”Styrelse”? Över vad? Och med vilka befogenheter?

Efter nära två mandatperioder med församlingsråd är det hög tid att församlingsrådens roll utvärderas. De kan behöva omvärderas. Och deras befogenheter borde definitivt definieras betydligt bättre än vad som nu är fallet.

Vad gör ett församlingsråd? Vad ska det göra? Vad får det göra?

Viktiga frågor som borde få konkreta svar. Om inte riskerar församlingsråden att reduceras till en liten grupp där kyrkligt engagerade personer träffas några gånger om året för att prata om – vad då? Förmodligen mest sådant som precis lika väl kan ventileras vid kyrkkaffet eller vid ”eftersnacket” ute på kyrkbacken.

Eva Queckfeldt,
ordförande i församlingsrådet i Helgeands församling i Lund