Några kommentarer:
1. Att service och rådgivning genom Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund (SKKF) skulle vara en entreprenad är en befängd tanke. En entreprenad är när man av en utomstående entrepenör beställer ett arbete. En medlemsorganisation finansieras av egna avgifter, precis som Arbetsgivarorganisationen och SKKF. I SKKF finns 400 kyrkliga begravningshuvudmän, Stockholms och Tranås kommuner samt andra trossamfund än Svenska kyrkan. De täcker cirka 80 procent av befolkningen, Arbetsgivarorganisationens medlemmar cirka 90 procent. Till stor del utser samma medlemmar förtroendevalda på båda håll.

2. Det stämmer inte att SKKF bedriver begravningsbyråverksamhet. En av SKKF:s medlemmar, Stockholms eldbegängelseförening, äger Ignis och Alfa begravningsbyråer. Som SKKF-ordförande har jag aldrig fattat något beslut om denna verksamhet. Dessutom har också Arbetsgivarorganisationen medlemmar som bedriver begravningsbyråverksamhet. Eftersom missuppfattningen ändå finns (också jag har en gång delat den) tänker, som jag skrev i min förra artikel, SKKF:s göra de ekonomiska och organisatoriska förändringar som behövs för att ännu tydligare uttrycka SKKFs självständighet, utan affärsmässiga bindningar.

3. Jösta Claesson har fel då han antyder att mina förslag enbart bygger på omsorg om SKKF. De handlar om att våra gemensamma medlemmar skulle tjäna på en tydlig organisation utan dubbelarbete. Arbetsgivarorganisationen skulle bli ännu viktigare för sina medlemmar genom en koncentration på arbetsgivarfrågorna. Kyrkostyrelsen skulle ta sitt fulla ansvar. Helheten, inte delarna, är det viktiga.
Jag blev ordförande i SKKF efter att ha samrått med ledningen i dåvarande Svenska kyrkans församlingsförbund, Arbetsgivarorganisationens föregångare. Jag kommer även i fortsättningen, efter mer än tre decenniers samarbete, att slå vakt om Arbetsgivarorganisationen som Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Gammal kärlek rostar aldrig!

Sören Ekström