God teologi och gott exempel snarare än tvång

Fyra företrädare för Queerisk, Queer i Svenska kyrkan, ifrågasätter mitt ordval när jag på Skara stifts biskopshearing fick frågan om präst- eller diakonvigning av personer som är emot samkönade äktenskap – och som därmed inte vill viga samkönade. Det var ordet stickfråga som provocerade. Låt mig därför förtydliga min ståndpunkt.

En sak är debattörerna och jag överens om. Frågan om Hbtqi-rättigheter i kyrkan är inte lämpligt att
behandla som en stickfråga. För det är den alltför viktig. Det var just därför jag inte heller ville reducera den till en sådan. En rimlig tolkning av vad jag förmedlade är just detta – låt oss inte göra det till en stickfråga, utan till en del av en helhetsbedömning.

Jag rekommenderar alla intresserade att själva gå in på Skara stifts hemsida och titta på hearingen. Lyssna till helheten, där jag berättar om goda erfarenheter av regnbågsnyckelscertifiering och vikten av att varje präst aktivt medverkar till att  upprätthålla vår nuvarande ordning – den där varje församling ska välkomna dem som efterfrågar vigsel och se till att alla som har rätt till det också får en vigsel i enlighet med kyrkans ordning. Kyrkoherden ansvarar. Jag menar därtill att det är väsentligt att ordningen inte upprätthålls pliktskyldigast, utan så att varje par uppfattar att de möts av en församlings välkomnande glädje.

Hade det funnits utrymme att lägga ut texten mer under hearingen skulle jag berättat att jag själv viger samkönade par om jag får frågan. Jag skulle också kunna bejaka den hållning som biskopsmötet uttalade 2022, nämligen målbilden att ”alla präster med glädje och av fri vilja viger par av olika kön liksom par av samma kön”. Men för att den målbilden ska bära god frukt i vår kyrka ser jag det som en mycket väsentlig fråga hur man arbetar för den. För min del handlar det om god teologi och gott exempel snarare än om tvång.

Svenska kyrkans uttalade nolltolerans mot diskriminering av samkönade par ser jag som en lägstanivå. Min bild är det fungerar väl i församlingarna, att majoriteten av präster gärna viger och
att de som inte viger avhåller sig från att underminera den nuvarande ordningen.

Det hindrar inte att det kan finnas undantag. Även om inga fall av diskriminering såvitt jag vet kunnat påvisas, har jag själv hört berättelser om samkönade par som inte känt sig välkomnade. Varje sådan berättelse är en för mycket. Om en sådan situation skulle uppstå räknar jag med att vår kyrkas etablerade tillsynsfunktioner träder in. Och skulle en enskild präst bete sig klandervärt bör åtgärder från biskop och domkapitel vara att vänta.

Jan Eckerdal, direktor för teologi, Sveriges kristna råd