Det finns förbluffande likheter mellan juristen Göran Lambertz och teologen KG Hammar.
För justitiekanslern Lambertz är en fällande dom i ett mordmål (eller kanske till och med åtta fällande domar) lika god(a) som friande domar i ett resningsmål. Skyldig eller icke skyldig kommer på ett ut bara den juridiska regelboken följs. Den vanliga deckarfrågan ”vem gjorde det?” kan man bortse från.
Förre ärkebiskopen KG Hammar tycker på samma sätt att det inte är så kinkingt ”vad som faktiskt hände” för väldigt länge sedan väldigt långt bort. Det viktiga sker här och nu: våra erfarenheter, våra mångtydiga ord, våra konstruktioner, våra metaforer, våra strålar som bryts i ett spektrum, vår tillit (till vad?). ”Vad som faktiskt hände” är något oåtkomligt och något som hänger samman med förlegade synsätt.
Må det? Men kristendom är det ju inte. Klassisk kristendom avvisar myter och känslor och bryr sig om ”vad som faktiskt hände”. Klassisk kristendom talade så att fiskare och israeliska lantarbetare förstod. De skulle inte ha förstått ett vitten av KG Hammars artikel. Det gör inte jag heller.
Lars Melin
docent i nordiska språk
Bromma
LÄGG TILL NY KOMMENTAR