Svenska kyrkans unga: "Grov och osmaklig jämförelse"

Det finns sådant som är svårt. En svårighet är att balansera mellan de viljor som finns om Svenska kyrkans unga, men som kommer utifrån organisationen. Som att vi ska vara en organisation som är så neutral som möjligt och bara underordnar sig Svenska kyrkan.

Eller som i Gunnar Nilsons debattartikel (Kyrkans Tidning nummer 35/19), att vi tydligt ska ta ställning mot vissa grupper av människor som också, likt Nilson skriver, finns i Svenska kyrkan.

Det finns också sådant som är lätt. En lätthet är att säga att Svenska kyrkans unga står för allas lika värde och att värderingar som gör skillnad på människor inte har någon plats i Svenska kyrkans unga.

Det är inte lätta ord, de är ganska allvarsamma, men de är lätta att säga för att det är vad Svenska kyrkans unga står för genom ord och handling.

Vi går i pride-parader i många städer i Sverige, jag själv i Stockholm Pride för några veckor sedan. Vi har ett tredje könsalternativ i vårt medlemskap, för att alla de som inte kan identifiera som man eller kvinna också ska känna sig välkomna i Svenska kyrkans unga.

Vi har en handlingsplan mot bland annat rasism, som tydliggör hur vi ska förebygga och hantera rasism i Svenska kyrkans unga.

Att därför jämföra den demokratiska ordning och det samtal som pågår i Svenska kyrkans unga med Svenska kyrkan och 30-talets Tyskland är grovt, faktiskt ganska osmakligt.

Vi måste vara handlingskraftiga. Att som Nilson skriver visa acceptans mot, i det här fallet, vit makt-musik är helt fel, vi alla måste i det stora och det lilla markera mot den rasism som idag är utspridd i vårt samhälle.

Däremot hade det varit olyckligt att som kyrkogemenskap säga nej till människor som söker sig till oss.

Beslutet gällde förtroendevalda, men signalvärdet i beslutet hade nog varit större än själva beslutet – nämligen att det bara är vissa barn och unga som får komma in i den gemenskap som har Jesus Kristus i centrum.

Jakob Schwarz
förbundsordförande Svenska kyrkans unga