Låt de unga vara lika mycket kyrka som de vuxna är

När detta nummer av Kyrkans Tidning publiceras påbörjar Svenska kyrkans unga årets riksårsmöte. Riksårsmötet är digitalt i år igen, men de flesta ombuden samlas med sina distrikt på stiftsgårdar eller stiftskanslier. Debatter och allt det andra som hör ett årsmöte till kommer blandas med bad, glass och sommarhäng, med respekt för rådande restriktioner såklart. Det här Riksårsmötet är också mitt sista som förbundsordförande för Svenska kyrkans unga. Under fyra år har jag haft den stora äran att leda Svenska kyrkans barn- och ungdomsorganisation. Det har utan tvekan varit den mest givande tiden i mitt liv. Jag är djupt tacksam för alla människor jag har fått möta och jobba med och för allt jag har fått uppleva!

Under de fyra åren har jag också kommit till många insikter. Här vill jag därför gärna dela några insikter som jag menar är särskilt viktiga för vår evangeliskt lutherska folkkyrka, Svenska kyrkan.

Den första insikten handlar om ett hållbart sätt att tala om människovärdet, som det de senaste åren har talats allt mer om. Det är min fasta övertygelse att Evangeliet alltid måste komma först och talet om allas lika värde som en konsekvens av detta. För många är det viktigt att berätta att vi står upp för allas lika värde, men har inte lika lätt för att tala om varför vi måste göra det. Det gör budskapet ihåligt och ganska lätt att avfärda. Unga idag behöver rustas i sin tro, lära sig vad Bibeln säger och vad tron leder till. Därför är det avgörande att vi överallt där vi kan talar om Evangeliet, det glada budskapet, om Jesus ord som förändrar liv. För i det budskapet finns mer än nog för att förstå att varje människa har samma okränkbara värde och värdighet. Den som har förstått det kan också med hjälp av sin tro motivera människovärdet i skolan, på jobbet, på sociala medier eller var än det behövs.

Den andra insikten handlar om den största framgångsfaktorn för ett lyckat barn- och ungdomsarbete. Det kan låta självklart för många men det tåls ändå att upprepas ofta. För att barn och unga ska vara både samtid och framtid i vår kyrka, krävs ett osvikligt stöd både till de unga som organiserar sig själva och till den församlingsverksamhet som riktar sig till barn och unga. Stödet kan se olika ut, men det måste finnas där. Det handlar till exempel om en stabil och långsiktig post i församlingens budget, som täcker både anställda pedagoger och konkreta satsningar på de unga. Det handlar lika mycket om en hängivenhet till de unga, att lyssna på dem och ta dem på allvar – att helt enkelt låta de unga vara lika mycket kyrka som de vuxna är. Denna hängivenhet behövs inte bara från de anställda som jobbar med barn och ungdomar, den behövs lika mycket från kyrkoherden, organisten och vaktmästaren för att nämna några. Inte minst församlingens förtroendevalda är nyckelpersoner i att prioritera barnen och ungdomarna i församlingen. Ett osvikligt stöd till de unga leder otvivelaktigt till en blomstrande församling idag och en levande kyrka i framtiden!

Så till sist, om att inte glömma vad vi verkligen är. Svenska kyrkan har, som tidigare statskyrka, ett arv som gör att vårt sätt att organisera oss på många sätt liknar en myndighet mer än ett kristet samfund. Det strävas ofta efter en professionalism som inte är förenlig med exempelvis det både teologiskt och ekonomiskt motiverade behovet av mer idealitet i våra församlingar. Vidare har vi ett demokratiskt system som i stora delar är en rest från vad Svenska kyrkan en gång har varit, en rest som kostar oerhörda summor som inte är rimliga att bära för en civilsamhällesorganisation. Dessa fenomen bland flera leder till att vi begränsar oss onödigt mycket, eftersom tid och pengar går åt till sådant som vi hade kunnat låta bli om vi bara ändrar och förenklar i våra egna styrdokument. Redan nu kan en mer avslappnad inställning från oss medlemmar göra det både lättare och roligare att bedriva verksamheten i Svenska kyrkan. Exempelvis skulle ungdomsverksamheten kunna vitaliseras om mer tillit och större ansvar ges till de unga att själva genomföra den verksamhet som riktar sig till dem.

Vi kan också låta oss inspireras av andra församlingar och samfund som vi tycker gör saker bättre än oss, vi kan lära oss av dem och testa nytt. Att göra saker på nya sätt kan vara lika mycket roligt och inspirerande som utmanande och skrämmande. För detta krävs det mod och att någon vågar gå före. Till er som är modiga, jag hejar på er!

Snart är det en ny person som bär titeln förbundsordförande för Svenska kyrkans unga. Jag ber att Gud ska välsigna min efterträdare med mod att ta sig an alla de utmaningar och möjligheter den ställs inför och att hen vågar sätta sin prägel på det fantastiska uppdrag hen har framför sig. Själv ser jag fram emot att så småningom engagera mig i en församling igen och att istället för att lägga tid på de stora penseldragen öva mig på de små, de som gör vardagen lite mer färgglad!

Jakob Schwarz
avgående förbundsordförande Svenska kyrkans unga