Nygammalt förslag: Gör alla ungdomar till medlemmar

Tova Mårtensson är ny förbundsordförande för Svenska kyrkans unga. Det är ett viktigt uppdrag. Både för barn och unga, men också för hela kyrkan. Det är alldeles sant att barn och unga inte bara är framtidsfrågor, utan i allra högsta grad en del av kyrkans här och nu. Lika sant är förvisso att utan barn och unga finns ingen framtid för organisationen. Det finns därför dubbel anledning att önska Mårtensson lycka till i uppgiften.

Mårtensson berättar för KT att hon brinner för barns och ungas rätt att påverka (9/8). Det är en god ingång. Yngre generationers tillgång och tillträde till kyrkans tro och liv är en grundpelare i varje kyrka, alldeles särskilt inom luthersk tradition.

Ett sätt att öka ungas påverkan som Svenska kyrkans ungas årsmöte identifierat är fastställandet av ett påverkansdokument. Ett av förslagen är att åldersgränsen för att kunna väljas till kyrkliga förtroendeuppdrag sänks från 18 till 15 år. ”Genom att sänka valbarhetsåldern skulle fler få möjlighet att ta på sig ett förtroendeuppdrag direkt efter konfirmationen”, säger Mårtensson.

Ja, kanske det. Min erfarenhet är dock att få ungdomar är intresserade av just den typen av påverkan. Åtminstone direkt efter sin konfirmandtid. Då är de flesta mer intresserade av helt andra saker. Till exempel av hur man blir ung konfirmandledare. Men också det är ju ett sätt att påverka och inspirera kyrkan, och dessutom en säker väg att växa som människa, kristen och kyrkomedlem.

Jag tror att det finns enklare och bättre sätt för Svenska kyrkans unga att vara en röst för barns och ungas inflytande i kyrkan än att sänka valbarhetsåldern. Ett sådant sätt vore att systematiskt organisera kyrkans alla konfirmander och unga ledare. Att sätta det som rörelsens övergripande mål borde vara en självklarhet. Det skulle ge organisationen större tyngd och legitimitet. Och ett kraftigt ökat antal medlemmar, vilket ger både inflytande och möjligheter.

Tänk dig att varje konfirmand och ung ledare blir medlem i Svenska kyrkans unga. I dag har Svenska kyrkans unga 14 000 medlemmar. Om rörelsen också organiserade landets 26 000 konfirmander och 9 000 unga ledare skulle det innebära ett medlemstillskott på 35 000 personer, givet att ingen av dessa var medlem sedan tidigare. Då skulle Svenska kyrkans unga plötsligt ha 49 000 medlemmar, vilket skulle utgöra en 250 procentig ökning av medlemstalet jämfört med i dag.

Eftersom varje medlem också innebär en intäkt för rörelsen, dels från staten och dels från kyrkan, kunde kyrkans unga erbjuda ett konkret incitament för de församlingar som lyckas ansluta sina ungdomar. Svenska kyrkans unga skulle till exempel kunna stå för en bibel eller en psalmbok till konfirmanderna eller en andaktsbok eller Frälsarkrans till de unga ledarna. Sådant borde kunna bidra till att fler församlingar såg en nytta med detta.

Faktum är att det inte finns något som talar emot förslaget. Medlemskapet i Svenska kyrkans unga är gratis och det är i sak inget konstigt att man är medlem i kyrkans ungdomsrörelse under det år då man är konfirmand eller den tid man är engagerad som ung ledare. Med ett större antal medlemmar skulle rörelsen också kunna erbjuda ännu mer för medlemmarna i form av spännande resor, givande läger och en riktigt bra medlemstidning eller ett nyhetsbrev. Sådant skulle öka chanserna att i alla fall några ungdomar stannar kvar som medlemmar också efter sin konfirmandtid.

En sådan här strategi rymmer bara vinnare: Svenska kyrkans unga, landets konfirmander och unga ledare, kyrkans församlingar och Svenska kyrkan i stort. En stark ungdomsrörelse vitaliserar hela kyrkan.

Samtidigt är det inget nytt förslag. Personligen har jag tidigare talat med flera av Tova Mårtenssons företrädare om just detta och dessutom med ett antal stiftskonsulenter för Svenska kyrkans unga. Ändå har ingenting hänt. Antingen är det förslaget det är fel på, fast jag inte fått det klart för mig, eller så är det inom Svenska kyrkans unga som problemen finns.

Arbetet med konfirmander och unga ledare utgör kyrkans överlägset största yta för lärande och undervisning bland barn och unga. Om inte den verksamheten på ett självklart sätt inkluderas och blir stommen inom Svenska kyrkans unga är det – faktiskt! – svårt att ta rörelsen på allvar som en påverkansröst för barn och unga inom Svenska kyrkan.

Jonas Eek