Handbroms, nödbroms, tvärstopp!

Ett flertal debattörer har påpekat vilken reformation som är på gång i Svenska kyrkan. Någon har till och med påstått att den förändring man nu vill genomföra går långt utöver den reformation i Sverige som hade Olaus och Laurentius Petri som utförare; ja, till och med långt utöver den förändring som skedde den 1 januari år 2000.

Vad är det som håller på att hända och vem dikterar villkoren? Är det människor som har församlingens och de kristnas bästa för ögonen eller är det människor som kittlas av makten och maktpositionen? Är det människor som samlas till gudstjänst i sockenkyrkan där två eller tre kommer till gudstjänst i sämsta fall och i bästa fall ett hundratal. Är det människor som mediterat över Göran Widmarks ord i vår psalm 228, i synnerhet vers två i dess originalversion? Man kan fundera.

Det anförs effekter av corona i resonemangen. I all tragik är det dock en tillfällighet, likt spanska sjukan, digerdöden och andra världskriget. Sådant händer och vi måste anpassa oss och förhålla oss till detta - men lek med tanken om inte coronapandemin dykt upp, vad hade hänt då?

Det finns två nivåer i Svenska kyrkan som betyder något och det är församlingen, de kristna som samlas kring Ordet och sakramenten och som efter bästa förmåga försöker omsätta sin tro i tjänst för Gud och nästan. Det är också stiftet som under sin biskop samlar församlingarna till ett. Det finns ingen annan nivå i Svenska kyrkan som skall påverka förutsättningarna för evangeliets förkunnande. Jurisdiktionen upphör vid stiftsgränsen på samma sätt som min jurisdiktion som kontraktsprost upphör vid kontraktsgränsen och min jurisdiktion som kyrkoherde vid församlingens eller pastoratets gräns.

Nu vill man från den så kallade nationella nivån tillskapa bland annat ett råd för adminstrativ samverkan. Som församlingspräst häpnar man över detta. På vilket sätt skulle detta gagna gudstjänstlivet i min församling? På vilket sätt skulle ett dylikt råd tillskapa mer och bättre resurser i Lövestad församling?

Man vill också, från samma nivå, tvinga in oss i ett centralt lönehanteringssystem. Vi kan så klart bli kvar utanför men vi får betala. Jag undrar om det finns någon central lösning som blivit billigare för församlingarna.

Ett exempel: Man har upphandlat ett ramavtal med en hårdvaruleverantör för IT. I vår församling beställde vi exakt samma produkter från en annan levarantör. Det blev dyrare, det blev hela 60 kr dyrare på ett fakturabelopp på 3 100 kr - men någon har betalat den som förhandlade fram den kraftfulla rabatten på 1,9%. Jag tillåter mig att vara ironisk om nu någon missade det. Ett centralt lönehanteringssystem som skall införas den 1 januari 2022 (så förstår jag skrivelsen) kommer garanterat att innebära minst en chefsnivå mer än vad vi har idag och en sådan kostar pengar. Dessutom kommer systemet att leda till en så stor mängd fel som måste rättas (det är löner, skatter och arbetsgivaravgifter vi talar om,så det måste bli rätt) att vi nog tvingas anställa ytterligare ett dussin “felavhjälpare”. I församlingen måste fortfarande någon rapportera och attestera. Jag ber er, snälla, förklara för mig hur detta kan bli billigare och bättre!

Samverkan är bra men låt det vara något som tar sin utgångspunkt “underifrån.” Församlingar som hittar möjligheter att samverka inom avgränsade områden, efter eget val, skall naturligtvis ges alla möjligheter till detta. I mitt kontrakt finns det goda exempel på vad samverkan kan ge för besparingar och effektiviseringar utan att blanda in kyrkokansliet. Jag berättar gärna om det.

Förutom detta händer det också något på ett fundamentalt teologiskt plan med vår kyrkosyn. Istället för att ta sin utgångspunkt i “sockenkyrkans altar” tar den sin utgångspunkt i kyrkokansliet. Den som råkar vara “förste” biskop i Uppsala stift blir något annat än den stiftsbiskop vederbörande är. Kanske är det detta som är det allvarliga. Kyrkan blir Svenska kyrkans AB med en VD, ett antal divisionschefer, ett gäng mellanchefer och gruppledare. Jag som trodde att pastor betydde herde, tänk så fel jag har.

Det är dags att dra åt handbromsen, rycka i nödbromsen och tvärstanna detta innan de föreslagna åtgärderna genomförs och blir irreversibla med en befarad konsekvens, nämligen att lusten i församlingarna dör. Banta gärna kyrkomötet, minska kyrkokansliets bemanning, ge oss färre ålagda uppgifter vi inte begriper nyttan med eller pekpinnar om det ena eller det andra som församlingen själv kan räkna ut. Trots allt är det inte på kyrkokansliet eller i ett centralt lönecenter som Ordet kommer i svang och sakramenten utskiftas! Besinnen eder!

Åke Appelgren
kyrkoherde i Lövestads församling,
kontraktsprost i Ljunits, Herrestad, Färs och Österlens kontrakt, Lunds stift