Hur hittar vi rätt i välgörenhetsdjungeln?

Men från och med årsskiftet får vi möjlighet att göra skatteavdrag när vi ger till ideella organisationer, men bara om vi ger till hjälporganisationer eller organisationer som främjar vetenskaplig forskning och som är godkända av Skatteverket. Notera dock att avdragsrätten endast gäller privatpersoner, att skattereduktionen ligger på 25 procent av gåvobeloppet och att den maximala skattereduktionen är 1 500 kronor per person och år. Det är troligt att det nya skatteavdraget stimulerar till ökat givande. När Norge införde ett liknande avdrag 2006 ökade givandet över 30 procent.

Alliansens reform ger upphov till flera frågor. Är det rimligt att inkludera organisationer som främjar vetenskaplig forskning, samtidigt som man exkluderar religiösa samfund? Ska endast svenska organisationer omfattas av reformen? År det rimligt att begränsa avdraget till privatpersoner, eller bör även företag inkluderas? Och är avdragets omfattning rimlig, t.ex. i ljuset av att vi får dra av 12 000 kr per år för våra pensionssparanden?

Inte bara ge med hjärtat, utan också med hjärnan

Men reformen väcker även frågor om hur vi bör resonera som individer om vi vill fatta genomtänkta beslut om vart vi ska skänka våra pengar. Är det mest effektivt att ge till svenskar i nöd eller till behövande i främmande länder? Ska vi ge till dem som är i akut behov av hjälp eller till mer långsiktiga (och osäkra) ändamål som forskning? Hur hittar vi rätt i välgörenhetsdjungeln?

En central fråga är vem vi främst bör försöka gynna, och ett rimligt svar är att vi dels bör fokusera på dem som har det sämst, och dels bör se till att våra insatser har så stora effekter som möjligt. Vi måste därför identifiera dem som har det svårast och som dessutom är möjliga att hjälpa till en relativt låg kostnad, som sjuka barn i fattiga länder. Där kan en mindre summa pengar göra stor skillnad och rädda liv. Men det faktum att en organisation siktar in sig på de mest behövande är ingen garanti för att den lyckas, så hur avgör vi vilka organisationer som kan göra mest gott med våra pengar?

Overheadkostnader inte det centrala

Ett vanligt sätt att utvärdera en ideell organisation är att undersöka hur mycket pengar som går till administration respektive till ”ändamålet”. De svenska bestämmelserna om 90-konton bygger på denna tanke, då man bara kan beviljas ett sådant konto om administrationskostnaderna inte överskrider 25 procent av de totala intäkterna. Ett problem med att välja organisation på dessa grunder är att det inte säger något om vilka resultat en organisation åstadkommer, ett annat är att man bara kan beviljas 90-konto om man har sitt säte i Sverige.

Öronmärkta gåvor ingen enkel lösning

Att en organisation är effektiv är inte heller någon garanti för effektiva bidrag, för hur stor nytta en enskild gåva gör beror till stor del på vilken kampanj bidraget går till. Man kan lätt tro att man undkommer detta problem om man öronmärker sin gåva, men när privatpersoner öronmärker kan organisationen förmodligen bara justera sin budget så att andra pengar flyttas från kampanjen till något annat projekt de vill finansiera. Dessutom får den mer pappersarbete, och om den inte lyckas justera sin budget kan den inte heller använda sina resurser som den själv tror blir bäst.

Vad ska vi då göra?

Det är alltså svårt att på egen hand komma fram till var våra pengar gör mest nytta. Men de senaste åren har det startats organisationer som specialiserar sig på att undersöka välgörenhetsorganisationers resultat och ge råd om var våra pengar gör mest gott. Ett exempel är GiveWell, med säte i USA. De handplockar de bästa organisationerna de hittar, och rekommenderar sedan dessa gratis på sin hemsida www.GiveWell.org.

Att ge till de välgörenhetsorganisationer som GiveWell rekommenderar är nog det bästa vi kan göra just nu, oavsett om vi kan göra avdrag för det eller inte. Men det vore förstås bra om de organisationer som det är bäst att ge till också blir godkända av Skatteverket, och vi uppmanar därför Kristdemokraterna (initiativtagarna till reformen) och den övriga alliansregeringen att se till att så blir fallet.