Ersättningsteologin har framträtt av och till under kyrkans historia och går ut på att kristendomen efter Nya testamentets tid helt har ersatt det gammaltestamentliga Israel som Guds utvalda folk.  I den mån judarna finns kvar har de helt spelat ut sin roll.  Men en sådan syn kommer inte till rätta med den nytestamentliga synen på frälsningshistorien, så som den utvecklas i t ex Rom 9–11, där aposteln har ett slutligt mål i sikte för båda.

Tvåvägsteologin, som särskilt har trätt fram efter 1940-talets katastrof, går ut på att kristendom och judendom är två parallella vägar mot samma mål och inte har någon anledning att försöka påverka eller omvända varandra.  Men inte heller tvåvägsteologin kommer till rätta med Nya testamentets budskap om frälsning – först och främst för juden men också för greken.

Ytterligare ett par frågor kan ställas till tvåvägsteologin: Varför skall man i så fall stanna med bara två vägar?  Ska inte islam och buddism också få vara med?  Det leder i så fall till en ”envägs-teologi”, en mycket bred väg.
Vidare finns de ”messianska judarna”, de judar som nu tar emot Jesus från Nasaret som sin frälsare och som därefter ser som sin särskilda uppgift att förkunna för sina judiska systrar och bröder att de har funnit Messias.  De avvisar givetvis såväl tvåvägsteologin som ersättningsteologin.

Bo Johnson
prof emeritusv