Hur kommer vår nya ärkebiskop stärka diakonins mandat?

För två års sen tog pandemin ett järngrepp om vårt land och hela samhället fick ställa om. Svenska kyrkan myntade tidigt begreppet ”Vi ställer inte in vi ställer om” och församlingar, stift och nationell nivå fick omorganisera sitt arbete och prioritera det som var viktigast. Riskgrupperna i samhället behövde extra stöd och Svenska kyrkans församlingar bidrog till att handling och leverans av varor kunde genomföras.

Det diakonala arbetet blev tydligt och nödvändigt i vårt samhälle och ärkebiskop Antje Jackelén skrev på facebook den 3 april: ”Jag är imponerad och stolt över alla kreativa lösningar som hittas i församlingarna för barn och unga, för konfirmanderna och inte minst för riskgrupperna. I samarbete med kommuner säkerställer Svenska kyrkan tillsammans med andra organisationer i civilsamhället att äldre får mat och mediciner genom volontärinsatser. Tack vare våra diakoner och deras stabila nätverk ligger Svenska kyrkan i framkant.”

Vi diakoner strävar alltid efter att ligga i framkant när det gäller prioriteringar i det diakonala arbete som vi ska utföra. När världen ställs upp och ner under en pandemi eller när människor på flykt kommer till vårt land eller när det sker mord på en gymnasieskola eller när en förälder inte har råd att köpa skridskor till barnens friluftsutflykt så är en diakons uppdrag att minska utsatthet och söka eller ge bästa stöd. Biskoparna är tydliga i biskopsbrevet om diakoni där de skriver att det diakonala arbetet ska vara kontextuellt och uppgifterna ska anpassas efter rådande omständigheter i det samhälle där pastoratet eller församlingen verkar. 

Biskoparna skriver vidare att: “Kyrkoherde och kyrkoråd har ett gemensamt ansvar för att strategi och resurser finns så att församlingens diakoni kan ta form och stärkas.” (2015:30). Diakoni är något som alla i Svenska kyrkan ska arbeta med; ideella, förtroendevalda och anställda.

Nätverket för främjande av diakonalt ledarskap anser att en diakon med hens yrkes- och utbildningserfarenhet har den främsta förmågan att ansvara för det diakonala ledarskapet inom Svenska kyrkan och att det är avgörande att kyrkoherden och kyrkorådet har kunskap om diakonernas kompetens för att den rollen ska bli verklighet. Här har kyrkoherdeutbildning och biskoparna en viktig funktion att fylla med upplysning och utbildning gentemot kyrkoherde och kyrkoråd.

När världen nu står inför en ny katastrof är det viktigt att civilsamhället och myndigheter återigen hjälps åt. Flera rapporter visar att civilsamhället organiserar sig tillsammans med olika insatser men där myndigheterna med dess byråkrati halkar efter. Det senaste projektet som startat är  "En trygg start i Sverige" vilket är ett initiativ av Airbnb.org, Stadsmissionen, Rädda Barnen och Beredskapslyftet och innebär i korthet att en plattform har skapats där behov matchas med civilsamhällets vilja att erbjuda husrum för människor på flykt från kriget. Syftet är att projektet ska komplettera samhällets insatser och inte ersätta det.

När kriserna övergår till vardag är det viktigt att det diakonala arbetet eftersträvar det som biskoparna skriver i ett biskopsbrev om diakoni: ”I många sammanhang är det klokt att förbereda insatser med hjälp av de tre stegen se – analysera – handla.” (2015:34). Det innebär i korthet att ett diakonalt arbete behöver analyseras och genomlysas kontinuerligt då samhället runt omkring oss hela tiden står i en förändring, då får inte ett diakonalt arbete utföras av slentrian.

Nätverket för främjande av diakonalt ledarskap frågar därför ärkebiskopskandidaterna: Hur kommer du som ny ärkebiskop verka för att strategiskt stärka diakonins och diakoners mandat i Svenska kyrkan?

Nätverket för främjande av diakonalt ledarskap