Domkapitlets beslut kan bli andligt förödande för dem som suddats ut

Domkapitlet i Lunds stift vill inte välkomna människor till gudstjänsten därför att de lever i flersamhet. Svenska kyrkan som är så bra på att välkomna människor till körer, barngrupper, konfirmander, konserter, sorgegrupper, soppluncher och allt mellan himmel och jord! Det är ingen perifer sak, det må jag säga.

Någon annan skulle kanske tycka att det som domkapitlet kommit fram till endast är en teknikalitet, för självklart är ju alla välkomna! Men ord spelar roll. Att stryka ord spelar roll. Och det är stryka ord som Lunds domkapitel vill göra när de meddelar Lunds östra stadsförsamling att orden ”eller flera” bör strykas ur den Inklusiva mässans välkomstord som lyder ”om du har en partner eller inte eller flera, är du välkommen här”. Enligt domkapitlet, ”strider flersamma relationer mot kyrkans nuvarande sätt att tänka kring relationer”.

Det är bara två ord det handlar om. Tio bokstäver. Ändå dras mattan undan för människor och förändrar bilden av Lunds stift. Svenska kyrkan i Malmö har bjudit in till flera samtal både i press och i kyrkorummet om polyamori. Detta har fått nationell uppmärksamhet. Kyrkan har fått nya vänner som förut inte vågat tro att de är välkomna. Vad ska våra egna vänner nu tro om Svenska kyrkan?

Domkapitlet andas ändå en försiktighet och menar att det finns ett nuvarande sätt att tänka som kan komma att förändras. Det är bra. I väntan på det borde Lunds domkapitel valt att inte markera på detta starka sätt. Att stryka en grupp människor väcker inga goda associationer. Den pastorala omsorgen om människor borde på välkänt Jesusvis stå över ”lagen”.

Gudstjänsten är kyrkans centrum som Gud kallar och bjuder in till. Gudstjänsten står i livets och människans tjänst. Det kan bli andligt förödande för dem som vet att de har suddats ut och ska tas bort.

Att gå fram med läroargument kan vara ett alltför klumpigt och okänsligt verktyg och måste vägas mot den skada det kan göra i människor. Dessutom är alla döpta, oavsett hur du väljer att leva ditt liv, upptagna och fulla medlemmar i den kristna kyrkan. Det är ett faktum. Jag vill därför säga: Diskutera gärna etik och relationer men gör det inte i anslutning till gudstjänsten.

Jag kan inte tänka mig att Lunds domkapitel verkligen vill stänga ute människor från att fira gudstjänst men deras beslut leder tanken dithän. Jag vill utgå ifrån att det handlar om ängslighet och när nu en församling frågar Lunds domkapitel om att få fira den Inklusiva mässan kan det vara svårt för ett domkapitel att låtsas som ingenting. Men, Inklusiva mässans välkomnande ser jag som en uttalad vilja att välkomna människor oavsett vad och vid nämnandet av flera relationer exemplifieras just det.

Välkomnandet är en bekräftelse på att kyrkan har sett och hört och förstått att det kan vara svårt att leva utanför majoritetssamhällets tvåsamhetsnorm. Därför är det så viktigt att benämna dem som upplever sig dömda av andra vid ”namn” eller identitet. Att som kyrka kunna identifiera vilka det är av oss som bär på en känsla av utanförskap är en känslighet för samtiden som är nödvändig. Att kyrkan enbart skulle välkomna dem som är på det mest önskvärda sättet är förrädiskt.

I väntan på en officiell hållning, det skyndar på kan jag säga, vill jag fråga Lunds domkapitel om det kan vara rimligt att under tiden utgå från att alla människor hör till Gud och att det därmed blir omöjligt att sudda ut människor som om de inte finns? Kan det dessutom vara möjligt att utgå ifrån att människor är olika och att kyrkan gestaltar en möjlig gemenskap trots olikheter?

Om det nu var så att Lunds domkapitel kände sig tvungna att markera så ligger beslutet ändå som en skugga över Svenska kyrkan i Lunds stift. Så upplever jag det. Varför inte istället glädja er med dem som gläder sig? Det finns många där ute som lever i flersamhet och gläds över det. Människor som lever i etiskt samtycke med varandra, delar vardagsbestyren, står vid varandras sida och är trogna och har förmågan att vara generösa med sin tid och sin kärlek. Jag vill fortsätta vara rädd om vänskapen med dem.

Helena Myrstener, präst i S:t Johannes kyrka i Malmö