Klimatet är en andlig fråga

Den 30 november samlas världen i Paris till FN:s tjugoförsta klimatmöte. 195 länder och 50 000 deltagare är på plats. Målet är, nu som tidigare, att hejda mänsklighetens uppvärmning av planeten så att medeltemperaturen inte ökar med mer än två grader jämfört med förindustriell nivå.

Går det? Ja. Men det kräver en halvering av växthusgasutsläppen till 2050 – och en värld utan kol och olja kring nästa sekelskifte. Här finns två huvudstrategier som måste samspela: En varsammare livsstil med ökad andel icke-materiell konsumtion i medelklassen (kultur, hälsa, andlighet) och en cirkulär ekonomi som gör det lönsamt med leasing och sambruk på bekostnad av ägande (bil, kyl och frys mm), återvinning, effektivare energi- och resursanvändning, förnybar energi med mera.

Svenska kyrkan i samverkan med andra religiösa grupper kan här spela en kreativ och pådrivande roll, i församlingarna men också med ett tydligt ledarskap på stifts- och rikskyrklig nivå.

Det finns flera sakliga skäl som talar för att Parismötet kan bli en positiv vändpunkt i det globala klimatarbetet. Samtidigt som alla goda krafter – inte minst Svenska kyrkan – måste fortsätta trycka på för de tuffa förändringar som krävs, globalt och nationellt.

Sju goda nyheter:

1. Parismötet tillämpar en helt ny logik där länderna – i stället för diktat uppifrån – inbjuds att lämna in löfteslistor på åtgärder de kan och vill genomföra för att minska sin klimatpåverkan. Drygt 160 länder har hittills lovat insatser som kan hejda uppvärmningen vid ca 2,7 grader.

Paris måste se till att löften görs till bindande avtal.

2. De stora utsläpparna, Kina (totalt 10 miljarder ton/år från 1300 miljoner invånare) och USA (5 miljarder ton/år från 320 miljoner invånare) har tillsammans och var för sig lovat åtgärder. Obama rundar sin tjuriga kongress så att USA kan minska med 32 procent till 2030 (hittills har man klarat 12 procent sedan 2005). Brasilien lovar 37 procent, främst genom att skydda Amazonas (som suger upp stora mängder koldioxid).

3. Klimatåtgärder börjar ses som vinster för teknik, ekonomi och välfärd – snarare än som ”sura” offer och bördor. En mental 180-graderssväng!

4. Tidigare klimatmål uppfylls betydligt snabbare än politikerna vågat tro. Exempel: 1990-2012 skulle världen enligt Kyotoprotokollet minska utsläppen med 5,2 procent – men det blev hela 20 procent! EU ska minska sina utsläpp med 20 procent till 2020 – men redan i fjol var minskningen 23 procent.

5. Priserna på förnybar energi sjunker dramatiskt. Solceller är exempelvis 70 procent billigare än för fem år sedan.

6. 2014 var första året då världens utsläpp inte ökade – trots att den globala BNPn växte med 3 procent.

7. Stora företag och institutioner har börjat tömma sin aktieportfölj på kol och olja för att istället satsa på gröna investeringar. Globalt har 2 600 miljarder dollar på sistone blivit helt fossilfria. Svenska exempel: Fjärde AP-fonden, Chalmers, Helsingborgs stad, Svenska kyrkan.

Fem utmaningar för Sverige i Paris och därefter:

1. Sverige ska sätta målet att 2030 vara ett av världens första fossilfria länder. Vår största hemläxa för att klara detta är en fortsatt grön reformering av transportsektorn (mindre bränsletörstiga fordon, ökad inblandning av förnybara drivmedel, satsning på elbilar, attraktivare kollektivtrafik mm).

2. Sverige ska verka för ett EU med nollutsläpp kring 2050.

3. Sverige ska kräva kortare klimatmålperioder, kanske femåriga, så att länderna oftare tvingas skärpa åtgärder för att nå snabbare resultat.

4. Sverige ska i enlighet med Svenska kyrkans krav år 2016 sätta in minst 2,7 miljarder som vår andel i FNs Gröna fond till hjälp för lågekonomiländer att finansiera sina klimatinsatser. Pengar som inte tas från vår biståndsbudget!

5. Sverige bör införa och förverkliga ett nationellt mål för en varsammare och mera klimat-smart privat och offentliga konsumtion – av livsmedel, transporter, kapitalvaror med mera. Det bör innefatta reformer i marknaden (t ex skatteväxling) men fokusera på mjuka styrmedel som utbildning och värdegrundsarbete i skola, offentlig verksamhet, folkrörelser, näringsliv etcetera.

Jag hoppas och tror att Svenska kyrkan – nationellt och lokalt – vill opinionsbilda hos regering och riksdag för ett sådant ”livsstilsarbete”. Och själv sätta sin prägel på det. Just detta är ju kyrkans unika bidrag – med vårt kärnbudskap och de rika resurser vi har av erfarna och engage rade medarbetare, förtroendevalda och ideellt verksamma.

Klimatfrågan är, som påven Franciskus skriver i sin encyklika Laudato Si, en etisk och moralisk, ja andlig fråga: ”Vad är syftet med våra liv i denna värld? Vad behöver jorden av oss?”