Tala klarspråk om motiven för sammanläggning

Utan att ha varit inblandad i innerstadsutredningen i Stockholm har jag under de senaste 15 år med intresse kunnat följa de skiftande intrigerna. Nu har stiftsstyrelsen beslutat att det blir en säsong fyra av denna nervpirrande följetong. För att upplösningen på detta innerstadsdrama inte skall få samma antiklimax som sista säsongen på Game of Thrones vill jag skicka med några tankar till manusförfattarna på stiftsstyrelsen.

Tala klarspråk kring motiven. Den grundläggande utgångspunkten bör tveklöst vara hur kyrkan på bästa sätt skall fullgöra sitt uppdrag och syfte. Om detta fått vara ledstjärnan i de återkommande utredningarna hade samtalen sannolikt redan gått i mål. Men det krävs ingen Sherlock Holmes för att kunna konstatera att det främsta grundläggande motivet genom åren varit ekonomi. Dyra kyrkrenoveringar i den egna församlingen har skapat öppenhet till tanken på sammanslagning, inte en växande gemensam längtan att nå stockholmarna med evangeliet. Suktande blickar har skickats mot framför allt kassakistorna i Matteus. Om det klargörs att ekonomin är den grundläggande drivkraften, då blir det också lättare att samtala kring lösningar framåt. 

En enkel, och sannolikt förödande lösning, är naturligtvis att köra över församlingarna och bilda en stor enhet av de fem församlingarna. Då kan införas en gemensam kyrkoavgift kring kronan och pengar kan omedelbart slussas från Matteus till banklån i grannförsamlingarna. På köpet skulle ett gemensamt kyrkoråd bildas som sannolikt skulle präglas av stridigheter mellan de olika församlingarnas intressen, alternativt ledas av ett par dominerade nomineringsgrupper som kör över de andra. Ekonomin kring kyrkrenoveringarna skulle stabiliseras, men det lokala engagemanget urholkas. 

Ett embryo till en framtida lösning behöver istället inledas på flera andra fronter. Inledningsvis behöver varje församling, precis som kyrkorådets ordförande i Adolf Fredrik lyfte fram, sanera sin egen ekonomi. Om kyrkorådet beslutat om kostsamma renoveringar behöver också kyrkorådet ta ansvar för hur en ansträngd ekonomi skall hanteras framöver. Parallellt kan inledas ett samtal kring samverkansfördelar mellan församlingarna. Vilka organisatoriska fördelar finns om församlingarna samverkar på olika områden? Vilka möjligheter för evangeliet finns om församlingarna kraftsamlar tillsammans? Denna process tar tid och borde rimligtvis kunna ske utan hot om sammanslagning. 

Ett av grundskälen till att samtalen kring sammanslagning ständigt återkommer är de kostsamma renoveringarna av kyrkorna. Detta är inget unikt för innerstaden utan något som drabbar Svenska kyrkan överlag, särskilt i tider av vikande ekonomi. Det pågår ett arbete med att förmå regeringen att höja den kyrkoantikvariska ersättningen. Detta är naturligtvis bra, men otillräckligt. Det är också högst angeläget att se vad vi kan göra åt de höga kostnaderna vid renoveringarna. Länsstyrelsernas stelbenta syn på att ”allt skall vara som det en gång varit” kostar församlingar miljoner och åter miljoner. Pengar som dränerar verksamheten och kyrkans grundläggande syfte. Regelverket behöver en radikal översyn om vi vill ha levande kyrkor och inte muséer. 

Avslutningsvis en kommentar om domkyrkoförsamlingen. En av de fem aktuella församlingarna i innerstaden. Deras ovilja till sammanslagning handlar kanske inte främst om ekonomi, utan om makt. Om församlingarna skulle slås samman skulle de fåtaliga boendena i domkyrkoförsamlingen tappa inflytande i sin egen församling. Det går tveklöst att argumentera för att fler borde ha inflytande över stiftets huvudkyrka än de boende i domkyrkoförsamlingen, samtidigt kan konstateras att de gör ett bra jobb och det ideella engagemanget är stort. En enkel lösning för att stadga ekonomin är att låta församlingen få ett bidrag till domkyrkan via stiftet, precis som andra stift gör. Storkyrkan är stiftets gemensamma kyrka och det skulle inte vara något märkligt om stiftets församlingar bidrog. Det skulle tvärtom kunna stärka känslan av stiftssamhörighet med Storkyrkan. 

Henrik Roos
kyrkoherde i Boo församling
prost i Värmdö kontrakt