Om det inte vore för en sak. Nämligen att den nye rektorn, Per Eriksson, omedelbart ifrågasattes. Orsaken var att han tillhört en pingstförsamling i Blekinge. Inte att han var aktiv där nu.
Så år 2008 diskuteras på fullt allvar: Kan en före detta pingst­vän vara rektor för ett svenskt universitet?

Oavsett om det handlar om hans förflutna eller nutid, så är ifrågasättandet lika märkligt. Därför att debatten inte handlar om åsikter som han personligen uttryckt. Utan enbart det faktum att han kan kopplas till en viss kyrka.
Kritiken är också paradoxal därför att den bygger på vaga antaganden.
”Pingstkyrkan står för värderingar som inte nödvändigtvis stämmer överens med värderingarna hos ett fritt universitet”, säger Bengt Söderström, professor i mikrobiologisk ekologi till Sydsvenskan.se den 3 oktober. Han betonar samtidigt att han inte vet om Per Eriksson personligen hyser dessa värderingar.

Förutom den självklara iakttagelsen, att pingstkyrkan är en kyrka och ett universitet något helt annat, så uppstår en nyfiken fråga. Exakt vilka värderingar är det som oroar Bengt Söderström och ”inte nödvändigtvis stämmer överens” med universitetets?
I samma artikel utpekas pingstkyrkan som ”en rätt extrem vetenskapsfientlig rörelse”. Hade han varit buddist hade det varit mycket mer okontroversiellt, menar universitetslektorn i biokemi, Cecilia Hägerhäll.
Men finns det något fog för att avfärda hela pingströrelsen som extremt vetenskapsfientlig? I så fall vore det intressant att få veta.

Vi har sett den typen av kritik förut. Religion som kritiseras för att inte passa in i den moderna och upplysta samtiden. Men påhoppen bygger på associationer och antaganden som ofta gränsar till rena fördomar.
Det står naturligtvis var och en fritt att gilla och ogilla vilket samfund som helst. Precis som när det gäller politik. Men utsagorna om pingstkyrkan bygger på schabloner. Därför blir det mest ett praktfullt självmål.
Uppenbarligen har dock debatten berört många. En del talar om en växande fobi mot religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. I riksdagen har Lennart Sacrédeus (kd) ställt en fråga till utbildningsminister Jan Björklund om vad han tänker göra mot ”kristofobin” i den akademiska världen.

Jag tror det är att övertolka det som skett. Visst finns den här typen av åsikter. Men de är inte typiska för stämningsläget. De flesta som uttalat sig betonar i stället religionsfriheten. Det finns inget fog för att tala om en utbredd fobi mot religion i största allmänhet. Eller mot kristen tro i synnerhet.
Däremot är det viktigt att ta debatten. Ingen ska ens för ett ögonblick behöva oroa sig för att deras tro en dag vänds emot dem när de söker jobb. Eller tveka att gå i en kyrka, synagoga eller moské därför att det kan se illa ut i deras CV.

Dag Tuvelius