Konsten att kombinera ord och handling

Kyrkan har alltid och kommer alltid stå inför är konsten att göra sig relevant för det omkringliggande samhället. För även om det grundläggande budskapet är tidlöst förändras den värld vi lever i. Det samhälle mina två söner växer upp i är inte det samhälle jag växte upp i. Mitt i allt detta är Svenska kyrkan genom sin helhet och djup kallad att vittna och beröra.

Från tid till en annan förs diskussioner hur Svenska kyrkan ska nå ut till människor som till vardags inte upplever sig ha en naturlig koppling till kyrkan. Att löpande lokalt, regionalt och nationellt vända och vrida på frågan är viktig då den är sprungen från något så pass fundamentalt missionsbefallningen. Att vända sig utåt i samhället är ingen nymodighet i strävan efter att värva medlemmar, utan en central aspekt av kyrkans DNA.

Som före detta statskyrka och i grunden folkkyrka innebär detta att Svenska kyrkan tvingas att balansera. För oss som på ett eller annat sätt är aktiva i Svenska kyrkan är ord som diakoni och vigning självklara. Men för andra är detta inte självklarheter då man istället skulle föredra beteckningar om socialt arbete och bröllop. Tröskeln för att människor ska ta sig in behöver därmed vara låg. Samtidigt behöver det innanför kyrkportarna också måste finnas ett djup där människor i församlingsgemenskap kan växa i tron. Detta arbete görs dagligen av personal, förtroendevalda och ideella på de olika nivåer genom vilken Svenska kyrkans organisation tar sig uttryck. Likväl som det är viktigt att väga av och ann i vad och hur något ska sägas finns ytterligare en aspekt som inte får gå förlorad.

Under min egen uppväxt i de västra delarna av Värmland var det framförallt mormor som manifesterade en aktiv tro. Tack vare mormor fick jag gå med på gudstjänster och lära mig de kraftfulla orden i några av traditionens mest välkända böner. Mormor var inte en skolad teolog och jämfört med många andra uttryckte hon sig enkelt. Men genom sitt handlande hade hon för mig och många andra i bygden större betydelse för tron på både Jesus och Bibelns kärlek än någon skolad teolog har haft. När mormor vid ett tillfälle grät i predikstolen lämnade det större avtryck i församlingen än den tidigare predikan.

Vad mormor visade var att ord och handlande går hand i hand. Särskilt när det kommer till uppdraget att för andra visa vad en församlingsgemenskap. Stora och välformulerade ord är viktiga. Men likväl är de små, vardagliga handlingarna avgörande. När man som församlingsgemenskap därför funderar över hur man ska nå ut till sina grannar behöver man inte endast säga orden utan även sträcka ut handen. För i allt det arbete som dag ut och dag in görs i Svenska kyrkan bedrivs ett ofta omedvetet missionsarbete. Varje gång en pedagog välkomnar till öppen förskola, varje gång kyrkportarna välkomnar människor till dop, vigsel eller begravning, varje gång en anställd hänger på sig en jacka med församlingens namn eller möter en människa i glädje, sorg, förvirring, förväntan eller nyfikenhet kommer man genom både ord och handling ge liv åt evangeliet.

Simon Sjögren
Karlstads stift